Dagen före midsommarafton gick Milovan Jovancic, Karlstad, bort i en ålder av 86 år. Milovan var tränare i Göta och senare arrangör av tränings- och supporterresor. Han var en sann föreningsvän och delade varje år ut ett sprintstipendium i samband med föreningens årsmöte.

Efter en framgångsrik aktiv karriär som sprinter i hemlandet Jugoslavien följde en tränarkarriär i
landets främsta förening, Röda Stjärnan i Belgrad innan Milovan tillsammans med hustrun Dobrila flyttade till Karlstad för fortsatt arbete i friidrottens tjänst.

1968 hade föreningens dåvarande ordförande, Lennart Pettersson, drivit igenom att friidrotts-Göta skulle återta sin plats i solen och nyckeln till framgång låg i att rekrytera en tränare av yppersta klass! Man satte in annons i Idrottsbladet (eller var det möjligen Dagens Nyheter), där budskapet framfördes. Och allt framstod tydligt: Göta var en av Sveriges ledande friidrottsklubbar, ja en av Europas främsta och bara en toppkraft kunde komma i fråga. Alexander Jovancic läste annonsen och tänkte på sin bror, Milovan. Kontakt skapades, Milovan avtackades högtidligt i Belgrad och tillönskades all lycka inför sin nordiska odyssé. Och där, på grönytorna utanför Idrottshuset på Sundsta, mötte han sina kommande adepter. Skall sanningen fram så var det nog lite tungt för Milovan att konfronteras med verkligheten. Det var ju så att Göta vid denna tid genomlevde en ganska ordentlig svacka och hade svårigheter att ens hävda sig som Värmlands bästa förening! Allt som oftast övertrumfades Göta av ömsom Sifhälla, Kil och Örnen i kampen om toppositionen i distriktet. På nationell nivå var framgångarna ytterst få. Och att det i jobbet skulle ingå att vara vaktmästare på Tingvalla kanske inte Lennart i detalj berättat om… Men det fanns ingen återvändo. Milovan bet ihop och började ett enträget arbete, ivrigt påhejad av Lennart Pettersson. Och att det verkligen var ett toppnamn, som knutits till föreningen stod ganska snabbt klart! Inom ett par år började verksamheten åter att spira. Hårt och skickligt vardagsarbete i kombination med framsynta värvningar gjorde att Göta tog klivet uppåt. 1971 bärgades det första SM-guldet och 1975, när SM arrangerades hemma på Tingvalla, slog några av Milovans adepter ut i full blom. Liz Hjalmarsson och Hasse Andersson blev mästare på hemmaplan och krönte framgångar som gav stort eko i friidrotts-Sverige. Totalt vann Göta inte mindre än 12 SM-guld på seniornivå denna säsong! Firma Jovancic & Pettersson hade visat var skåpet skulle stå!

Milovan på 80-årsdagen. Foto: Anders Borgström

Milovan visade på kunskaper inom träningsläran som var relativt okända i Sverige. Därtill hade han en enastående förmåga att bygga starka relationer med sina aktiva men hans allra vassaste verktyg var nog ändå formtoppning! Hans väldokumenterade förmåga att omsätta dessa kunskaper i praktiken, gav svensk friidrott inte bara en ständig ström av aktiva till landslaget utan bidrog även till föreningens ledarskapsutveckling, vilken satt tydliga avtryck i svensk
friidrott!
Så gott som alla hans adepter var som bäst när det gällde som mest. En egenskap som vi i sanning inte var bortskämda med i Sverige. Förutom sin unika förmåga att locka fram det bästa rent fysiskt hos de aktiva, så hade Milovan också ambitionen att fostra sina adepter till goda människor i fråga om värderingar, etik och moral. Han såg hela människan och fanns alltid till hands som stöd när det behövdes. Milovan hade ett spänstigt intellekt och var dessutom ytterst allmänbildad. Han förde gärna diskussioner om problem och orättvisor i världen och uppträdde alltid som en hedersman. Det Milovan uträttade för IF Göta var banbrytande och hans kunskaper och framgångar renderade även flertalet landslagsuppdrag som tränare. Efter tränarkarriären ägnade sig Milovan åt att arrangera träningsläger och var en flitigt anlitad researrangör.

Milovan tillsammans med adepter och ledarkollegor fr vänster; Ulf Karlsson, Stefan Olsson, Milovan, Lennart Hedmark, Anders Borgström

Milovans minne kommer för alltid att finnas starkt bevarat i klubbens historia och frågan är om inte den mirakulösa vändning som klubben genomgick under Milovans tid, är den tyngsta milstolpen i klubbens historia.
Föreningen kommer att fortsätta dela ut Milovans sprintstipendium för att hedra hans minne. Detta kommer som vanligt att ske årligen i samband med IF Göta Karlstads årsmöte. Stipendiet delas ut till den sprinter som utmärkt sig mest under året.
Vi lyser frid över Milovans minne och skänker ett ödmjukt tack till honom för att hans livsverk kom Göta till del på ett så generöst sätt och vars arv efterföljande generationer har att vårda!

/Johan, Anders B och Ulf K