Svenska Friidrottsförbundets högsta utmärkelse är förtjänstmedaljen i guld. En exklusiv utmärkelse, som det inte ens går att ansöka om. Och nu är det Kjell-Åke Andersson, som mycket välförtjänt tilldelas denna förnämliga utmärkelse! Med bakgrund i Kil och Kils AIK kom Kjell-Åke till Karlstad och fritidsförvaltningen 1963. Och med en nyckelposition där, gavs möjligheter att påverka utvecklandet av tillgång till tränings- och tävlingsanläggningar i Karlstad under en för idrotten mycket expansiv period.

• Jag ville ju verka för att ge friidrotten, och därmed Göta, så bra förutsättningar som möjligt!

Arbetet på Fritidsförvaltningen fortsatte till och med 1987 – med ett tvåårigt avbrott 1975-1977, då Kjell-Åke var verksamhetschef på Värmlands Idrottsförbund. Från 1988 och fram till pensioneringen var inriktningen Friskvård, och basen för detta arbete var chefskapet på Friskvård Värmland. Och att Kjell-Åke lever som han lär står helt klart: självklart deltagande nästan varje år i Göta-joggen/Karlstad Stadslopp sedan begynnelsen!

I Göta handlade det inledningsvis – och 23 år framåt – om tränarskap. Styrelseplats var inte att tänka på. Det skulle kollidera med tjänsten på fritidsförvaltningen. Men visst fungerade ändå Kjell-Åke i praktiken som sekreterare i Göta! Under en lång följd av år var också Kjell-Åke en självklar medlem i föreningens valberedning. Och på fältet var det inte bara tränarsysslan som engagerade. Tävlingsledare vid galor och SM har varit en kontinuerlig syssla, som utförts på ett gediget sätt. Kjell-Åkes kunskaper inom området gav honom också plats som domare vid Friidrotts-VM i Göteborg 1995! Och tävlingsledarskapet avslutades med ett briljant genomfört SM 2004 – och då hade redan Jonas Kirvall under flera år skolats in som Kjell-Åkes efterträdare! Att se framåt och säkra kontinuiteten även efter att han lämnade uppdraget var/är ju liksom ett signum för Kjell-Åke

I rollen på fritidsförvaltningen fick Kjell-Åke stora möjligheter att påverka friidrottens förutsättningar i Karlstad. Tillsammans med Eric Engelbrekt planerade han den första inomhushallen i Karlstad, Ballonghallen på Våxnäs, som under perioden 1970-1987 var friidrottens vinterhemvist. Ja, redan dessförinnan hade Kjell-Åke sett till att vi kunde använda Orrholmsgaraget för löpträning.

• Tingvalla IP byggdes om 1969, med återinvigning 1970 och där fick jag möjlighet att påverka utformningen i hög grad. Och samma gäller när vi fick den första permanentbeläggningen på Tingvalla. Den föregicks av studiebesök i Tyskland 1972, då jag tillsammans med fritidschefen i Örebro, Gunnar Gunnarsson, studerade olika typer av gummibanor. Tartan var populärt, men vi valde så småningom Rubtan, som var en svensk variant. 1974 var de nya banorna klara och året därpå hade vi SM i friidrott!

Framväxten av Friidrottsgymnasiet, som var ett initiativ av Bertil Axelsson, rektor på Sundstagymnasiet, var också till stor del Kjell-Åkes verk. Tillsammans med Carl-Eric Carldén genomfördes samtal med såväl Svenska Friidrottsförbundet som Skolöverstyrelsen och så kunde en ”piratverksamhet” starta upp i Karlstad 1973. Några år senare fick man också sanktion av Riksidrottsförbundet som Riksidrottsgymnasium.

Tävlingsledare, tränare, juryledamot, SDF-ordförande, ordförande för Friidrottens Ledarveteraner, nyckelposition på fritidsförvaltningen – och mycket mera! Med kunnighet och diplomati har Kjell-Åke påverkat friidrotten i Göta och i Karlstad och därmed i hög grad bidragit till att skapa de förstklassiga förutsättningar vi förfogar över – och den traditionen ser ju ut att vara fast förankrad i Solstaden!

Grattis till utmärkelsen Kjell-Åke hälsar klubbkamraterna!

/Anders B & Johan