Läs tidigare anekdoter nedan
Jan|Feb|Mar|Apr|Maj|Jun|Jul|Aug|Sep|Okt|Nov|Dec|



12 september 2004
Otippade mångsysslare!


    Göran Lindholm, Bo-Halvar Halvarsson, Johan Sjölin och
Victor Gojcevic.
/Foto: Götas arkiv/ 


Stafettlaget ovan gavs inte stora chanser av dåtidens Götaledare.
- OK, ni får vara med då eftersom det går på hemmaplan.
Ja så var tongångarna inför stafett-SM på Tingvalla 1978. Gissa om förvåningen var stor när kastaren Lindholm, musikern Sjölin och nybörjaren Victor tillsammans med den ende sprintern Halvarsson, tog guld för pojkar 16 på 4x100 meter.

    /Björn Eliasson/  


11 september 2004
Götaminnen!

Vi fick häromdagen en hälsning från en gammal medlem som heter Kjell Forsvall som var aktiv tillsammans med bland andra Stig Fallberg och Bosse Parnevik under 1950-talet. Han skickar med några personliga minnesbilder från sin aktiva tid, det tackar vi för! Detta ger en fin bild av hur betydelsefull föreningens verksamhet kunde och kan vara för varje enskild individ. Många gånger ger idrottsåren minnen för livet.

1955: Det var då Karlstads läroverk vann Kungakannan för första gången. Lennart Bernhult vann kula med över 1 meter i Pojkar A. Stig Fallberg vann längd. Stafetten 4X100 i B-klassen vanns av Mats Linnér, Sune Bodin, Mats Wåhlberg och Börje Arvidsson på ny rekordtid 44.4. Även stafetten i C-klassen vanns av Karlstadslaget med Kurt Halvarsson, Sverker Sjöberg, Stig Fallberg och undertecknad Kjell Forsvall i laget. Vår lärare och ledare "Lill-KLas" Gunnar Karlsson hade tränat in en speciell växlingsteknik i stafetten med "flygande start" som visade sig framgångsrik.

1956: Då bedrevs inomhusträningen under vintern i Ridhuset under Kåge Jonssons ledning. Vidare segrade jag i Länsterrängloppet i Kr-hamn på 6.42 vid 2000 m. Jag gjorde senare 2.36.4 på 1000 m i en match mellan K-Göta och Degerfors och även seger mot MAI på samma distans. Tippade segraren Leif Silbersky (nu känd advokat) blev 2:a och klart slagen. Bo Parnevik vann 110 m häck.

1957: Vi hade träningsläger på Bosön med Stig Fallberg och undertecknad i gott sällskap med Sten Jonsson, Sixten Wahlberg, Tommy Holmestrand och andra "morgondagare". Seger och personligt rekord på 2.34.0 vid julispelen på Slottsskogsvallen i ungdomsloppet före hemmahoppen Leif Mossberg, L-O Martinsson, HåkanOlsson.

Jag sprang även 1500 m för juniorer i DN-galan på Stadion. Jag hade 2.02 på de första 800 m och slutade trea på personligt rekord 4.04.0.Närmast efter mig kom S-O Larsson. När Stig Fallberg och jag kom hem till Värmland nästa dag såg vi på NWT:s löpsedel en jätterubrik: "Fallberg/Forsvall Stadionfavorite"r.

På Bosöspelen detta år med bla Bosse Parnevik (Som gjorde succé med sina imitationer), Sörmarkarn tillsammans med Stig Fallberg och jag som blev 2:or i våra resp. finaler på 300 m /1000 m.

Årets och min egen höjdpunkt som Götist och löpare var Skolungdomens som Karlstad åter vann överlägset. Då vann jag 1000 m på nytt rekord 2.35.0 och var några cm före tvåan Björn Kinberg. När jag följande dag på söndagsmorgonen fick se bild i alla Stockholmstidningar på första sidan när jag bröt målsnöret tyckte jag att jag nått ett viktigt mål. Inte blev det sämre av att Prinsessan Birgitta satt på tidtagarbänken som student på dåvarande GCI. Vi fick också personliga vykortshälsningar från Sv Friidrottsförbundets ordf TageEricsson som ledde Nordens lag mot Balkan i Aten ! Bland tjejerna var Karlskoga läroverk dessutom klart bäst. Heja Värmland !

    /Text: Kjell Forsvall/ Redigering: Björn Eliasson/  


10 september 2004
Veteranmästare!


    Anders Lindholm och Rolf Strandli.
/Foto: Götas arkiv/ 


Ett Götamotto har alltid varit att göra det möjligt för alla som vill att utöva friidrott. Det har inte spelat någon roll om man varit ungdom, elit, handikappad eller veteran.

Inte minst på veteransidan har Göta skördat stora framgångar. Några av de allra främsta var kastarna Anders Lindholm och Rolf Strandli som båda lyckades ta hem VM-guld för veteraner i diskus. Men även innan de uppnådde ålderskvalifikationerna för veterantävlingar var de framgångsrika. Båda var tidigare i karriären landslagsmän i sina specialgrenar.

    /Björn Eliasson/  


9 september 2004
Tiden är viktig!


    Manuella tidtagare på "trappan".
/Foto: Götas arkiv/ 


På den "gamla goda tiden" fanns inte eltidtagning och när den väl introducerades så användes den i början endast till större tävlingar. Så de traditionella tidtagarna hade en viktig uppgift att fylla långt in på 80-talet.

Ibland blev det många timmar i sträck på den klassiska tidtagartrappan och fingrarna blev stelare och stelare. De knäppta tidernas tillförlitlighet var väl inte alltid 100 procentig men det var så det var på den tiden. Arbetet övervakades av tidtagningschefen eller löpningssekreteraren som det också kallades. Många är väl de Götister som tjänstgjort på "trappan".

Just här ser vi Pia Sandberg, Håkan Andersson, Kristina Forsudd, skymd, Eva Forsberg, Anette Fredriksson, Esteri Mäkinen, två skymda och Anna Svärdström. Arbetet övervakas av Inge Johansson som ofta återfanns i rollen som löpningssekreterare.

    /Björn Eliasson/  


8 september 2004
En av Götas bästa sprinters!


    Dan Orbe svänger in på upploppet, troligen i ett 200 meterslopp
/Foto: Götas arkiv/ 


Dan Orbe var Götas dominerande manliga sprinter i början av 80-talet. Han kom till Karlstad för att läsa på Friidrottsgymnasiet från Eskilstuna och Råby Rekarne men gick efter gymnasietiden över till Göta och tränade med Ulf Karlsson.

Under perioden i Göta tog han tre individuella SM-guld. 1980 vann han både 100 meter (10,54) och 200 meter (21,16) vid SM och 1983 vann han återigen 200 meter (21,26). Därutöver tog Dan 3 stafett guld och två lag-SM guld med Göta. Fortfarande ligger Dan på andra plats på Götas 10-bästa lista på 100 meter med sitt personrekord 10,51 och på tredje plats på 200 meter med 21,12.

Dan innehar fortfarande klubbrekord i stafett 4x100 m och 4x400 m. På 4x100 meter är rekordet 40,62 och sattes på stafett-SM 1983 av Torbjörn Watz, Sven Nylander, Dan Orbe och Tommy Johansson (Björnqvist). På 4x400 meter är rekordet 3.10,9 och sattes även det 1983 av Peter Holm, Dan Orbe, Tommy Johansson och Sven Nylander.

    /Björn Eliasson/  


7 september 2004
Götas paradgren på stafettsidan är 4x400 meter


    Götas segrande lag på 4x400 m vid stafett-SM i Hässleholm 1979:
Ann-LouiseSkoglund, Lotta Holmström (Björkman),
Eva Persson (Dahlberg) och Angela Persson.
/Foto: Götas arkiv/ 


När Emma Björkman i helgen var med i det svenska lag som segrade på 4x400 meter i Finnkampen kändes det bara naturligt. Just 4x400 meter har genom tiderna varit en av Götas absoluta paradgrenar på damsidan. Inte minst har Emmas mamma Lotta starkt bidragit till detta. Om jag inte räknat fel så har Göta vunnit denna gren vid stafett-SM inte mindre än 13 gånger mellan åren 1975 - 1993.

De första två åren (1975, 1976) bestod laget av Lena Bergström, Liz Hjalmarsson, Malin Mikaelsson och Ann-Louise Skoglund. Det i särklass största ankaret i 400 meterslagen genom tiderna har varit Ann-Louise Skoglund som alltså debuterade redan 1975 som 13-åring. Sitt sist SM-guld i grenen tog hon 13 år senare 1988 och under dessa år hann det för henne bli 10 guld i diciplinen 4x400 m.

Andra tunga lagmedlemmar genom åren har, som sagt, också varit Lotta Björkman (Holmström) som tog 6 guld. Monika Klebe tog 5 guld, Angela Persson och Helén Friberg har varit med och bärgat 4 guld var.

Noteras kan också att lagen i början av 90-talet mest bestod av "Monicor". Både 1990 och 1991 bestod segrarlagen av Monika Klebe, Monica Strand, Monica Westén-Rydén och därutöver Helén Friberg.

Bästa tiden för Götas lag på 4x400 meter sattes vid stafett-SM i Värnamo 1983 och lyder på 3.41,11. Det laget bestod av Anette Boije, Lotta Holmström, Eva Persson och Ann-Louise Skoglund.

    /Björn Eliasson/  


6 september 2004
Modelejon

På 70-talet var det inte ovanligt att deltagarna i Götagalorna avslutade kvällen på den omåttligt populära dansrestaurangen Sandgrund eller "Grundet", som den hette i folkmunnen. Vid ett tillfälle hade Sveriges stavhoppsmusketörer d.v.s Isak, Blomman, Hasse Lager och vår egen Jernbergspojken hoppat skapligt på Tingvalla och bestämde sig för att avsluta på "Grundet". Jag satt redan tidigare där i godan ro med hustru Lilian i ett sällskap när jag i entrén får se Ingemar meddelst vilda åtbörder försöka att väcka min uppmärksamhet. Vid min förfrågan vad saken gällde framgick att musketörerna nekades tillträde på grund av olämplig klädsel d.v.s. de saknade såväl kavaj som slips, vilket var otänkbart på den tiden. Jag förklarade för Lilian att jag snart skulle återkomma bara problemet lösts. Därefter "brände" vi iväg hem till Basvägen där vi raggade ihop några blazers hos mig och min granne Bengt Stööd. Problemet var som var och en kan förstå av storleksnatur eftersom både Bengt och jag gick i helt andra viktklasser än "musketörerna".

Allt nog vi återvände i triumf till "Grundet" och grabbarna blev insläppta. För min inre syn finns ännu i färskt minne deras entré på Karlstads populäraste danskrog med de erkänt vackraste brudarna. Synintrycket var att det var några vandrande myrstackar som gjorde entre - kavajerna voro jättestora och hängde som oformliga schabrak på Sveriges populäraste idrottskillar- slipsarna såg lindrigt sagt "egendomliga" ut i sammanhanget och niorna var blossande röda - men in kom de. Efter en kvart såg de helt normala ut igen för då hade "rekvisitan" åkt av och charmörerna voro sitt vanliga ungdomliga jag. På något sätt kunde varken Bengt eller jag använda kavajerna igen - de kändes förbrukade för all framtid !

    /Lennart Pettersson/  


5 september 2004
Jugoslavienläger 1978!


    På idrottsplatsen i Pula, Jugoslavien 1978
/Foto: Götas arkiv/ 


Under större delen av 1970-talet åkte Göta varje vår på träningsläger till Jugoslavien. Det var naturligtvis tränaren Milovan Jovancic med sin resebyrå Olympiatours som ordnade resorna. Kännetecknande för lägren var att alla grengrupper reste tillsammans vilket gjorde att en mycket bra klubbsammanhållning utvecklades som en extra bonus.

Bilden ovan är tagen på idrottsplatsen i Pula, troligen 1978, där merparten av träningen ägde rum. För medel- och långdistanslöpare fanns dessutom utmärkt terräng att springa i. Här kan du se en del av truppen, från vä: Magnus Åkesson, Stefan Olsson, Annika Johansson, Kristina Forsudd, Eva-Marie Larsson, Anna Björk, Katarina Fredriksson, Lasse Pettersson, Bo Swerneborg, Thomas Langer och Peter Ljung.

    /Björn Eliasson/  


4 september 2004
"Reseledare" till Finnkampen!


    Helsingfors Olympiastadion


Så här i Finnkampstider kan jag berätta om hur en Finlandsresa kunde gå till någon gång i skiftet 70-80-tal.

Vi var sex entusiastiska friidrottssupporters i 20-års åldern som hade beslutat att åka till Helsingfors för att uppleva Finnkampen på plats i finnarnas eget näste, Olympiastadion. Som varandes äldst i gruppen utsågs jag till ”reseledare”. Detta innebar bland annat att jag skulle ordna biljetter till tävlingarna. Jag kontaktade då, den nu framlidne Gusti Laurell som sa sig ha goda kontakter i Finland. Han lovade att boka biljetter och att de skulle finnas för avhämtning i en biljettspärr vid Olympiastadion i Helsingfors.
- Blir det några problem så uppge bara mitt namn, alla där vet vem jag är.

Nåväl bilresan till Stockholm och färjeturen till Helsingfors gick väl under rådande omständigheter utan några större incidenter. Väl framme i Helsingfors morgonen efter checkade vi in på hotellet och gick med förväntansfulla steg mot Olympiastadion. Jag skulle bara hämta ut biljetterna. Jag gick fram till det angivna insläppet och frågade efter våra biljetter. Det fanns naturligtvis inga!
Jag uppgav mitt namn, nej det fanns inga biljetter. Jag uppgav i tur och ordning namnet på alla andra i gruppen, men nej det fanns inga biljetter. Då spelade jag ut mitt sista kort, jag uppgav Gusti Laurells namn som enligt löfte skulle öppna alla portar. Nej inga biljetter!
- Känner ni inte till Gusti, han är ju en känd finsk tränare?
- Nej vem är det?
Då började jag resignera men damen i biljettkiosken kontaktade i alla fall en överordnad och jag fick följa med in på stadion och upp i det kända tornet som utmärker Olympiastadion. Vi kom till ett kontorsrum en fyra, fem våningar upp i tornet och mannen som verkligen ville hjälpa mig började bläddra bland en massa papper och han ringde ett antal telefonsamtal, men nej inga biljetter. Jo, han trodde sig nog ha hört talas om Gusti Laurell men vad hjälpte det.

Uppgiven lommade jag ut från stadion och meddela de andra i gruppen att vi fick köpa biljetter av svartabörshandlarna. Jag stod inte högt i kurs som ”reseledare” just då kan jag meddela. Men precis när det såg som mörkast ut kom mannen som försökt hjälpa mig tidigare, springande. Han hade hittat biljetterna!! Tävlingarna hade redan börjat när vi kunde slå oss ned på våra platser men mitt anseende som reseledare bestod, i alla fall för stunden.

Ja detta var bara en av alla incidenter vid min premiär som reseledare. Jag skall inte ta upp utrymme med att nämna alla de andra händelserna, som till exempel den med att en i vårt gäng inte hade kvar sin ”avgångsbiljett” när vi skulle gå av båten i Stockholm. Det tog mig en och en halv timme av tuffa förhandlingar med en, på svenskar urtrött, finsk besättningsman innan jag räddade honom undan en återresa till Helsingfors, i båtens köksregioner.

    /Björn Eliasson/  


3 september 2004
Träning är inte helt ofarligt!

Att man kan skada sig under friidrottsträning känner väl de flesta till. Man kan råka ut för bristningar och utmattningsskador och så vidare. Men det finns också helt andra risker. Jag skall berätta om tre incidenter som jag själv råkat ut för under min tid som aktiv löpare i Göta:

Den första händelsen utspelade sig under vinterträningen när jag en dag ensam var ute och körde distansträning på I2:s grusvägar. Som vanligt på vinterna när jag var ute och sprang så var det fullständigt kolsvart. Men eftersom jag sprungit dessa grusvägar 100-tals gånger både i dagsljus och mörker kände jag till dem lika bra som min egen ficka. I stort sett det enda som hördes under stjärnhimlen var mina egna steg och min andhämtning. Men var det inte något annat ljud som trängde igenom? Nej, det var nog bara inbillning. Nu var det där igen, jag spetsade öronen men kunde inte uppfatta något tydligt ljud. Jag ökade farten och kämpade vidare. Så helt plötslig när jag kommer runt en vägkrök så hör jag taktfasta steg och ett frustande. Samtidigt uppfattar jag att något rör sig rakt framför mig. På ren instinkt kastar jag mig åt sidan ner i diket och känner vinddraget från något som sveper förbi alldeles intill mig. När jag vänder mig om kan jag urskilja en häst med sulky som forsat förbi mig i full karriär. Hur hästen med tillhörande förare kunde hitta i mörkret begriper jag inte än idag men jag klarade mig undan med en hårsmån. På darriga ben fortsatte jag passet.

Den andra incidenten inträffade också under vintertträningen men denna gång inne i Ballonghallen på Våxnäs. I första hand kunde man träna löpning och hopp i "ballongen" men även kastarna ville träna på vintern. Det hände att de markerade till exempel spjutkast och lät spjuten landa i längdhoppsgropen. Under min uppvärmning inför ett intervallpass (10x1 000 m) fick jag för mig att jag skulle göra ett längdhopp. Jag tog fart på ansatsbanan och rusade mot plankan, upp i luften och... där upptäcker jag att det sticker upp ett spjut ur sanden i 45 graders vinkel pekandes rakt mot mig. Utan att veta hur det går till kastar jag mig åt sidan. När jag landar kan jag konstatera att spjutet gått in genom träningsoverallsbyxorna i höjd med vaden och ut igen vid höften. Själv klarade jag mig utan en skråma. Synd på overallsbyxan som var nyinköpt på ett träningsläger i Jugoslavien.

Den tredje händelsen är väl kanske den allvarligaste. Det var jag och Stefan Olsson som var ute och sprang på småstigar i skogen på I2:s övningsområde. Normalt sett spärrade militären av vägarna med bommar om det pågick någon övning. Denna dag var inga bommar nedfälld så vi sprang på. Någonstans i fjärran hör vi några gevärsknallar vilket inte var ovanligt på den tiden då I2 fortfarande hade full aktivitet i Karlstad. Vi springer på en smal stig ned för en liten backe som planar ut i skogsbrynet invid en äng. Solen skiner och fåglarna kvittrar och så är det något mer! Jag hör hur det rasslar underligt uppe i lövverket och funderar någon bråkdels sekund innan jag inser att det är kulor från något slags vapen som susar fram över våra huvuden. Kasta dig, skriker jag till Stefan och vi slänger oss båda raklånga på marken. Då blir vi plötsligt varse ljudet av vapen som smäller och inser att vi ligger mitt i skottlinjen på en av militärens skjutbanor. Vi ligger bakom en låg jordvall och både ser och hör hur kulor visslar förbi och slår ner i marken runt oss. Det var lite overkligt och kändes nästan som i en krigsfilm. Nåväl vid första uppehållet i skjutande reser sig Stefan och springer i full fart därifrån. Jag vågar inte resa mig men tydligen upptäcker skjutledaren Stefan och beordrar eld upphör. Då vågar jag mig också fram och i full fart och i ett dammoln kör befälet fram mot oss i en jeep. Han är inte glad kan jag säga. Förhoppningsvis är det preskriberat vid det här laget.

    /Björn Eliasson/  


2 september 2004


    The Band spelar på Götas årsfest i början på 1990-talet.
På denna bild ses till vänster Lars Andersson och till höger
Janne "KMTI" Bengtsson
/Foto: Götas arkiv/ 


Under en lång period på1970 och 1980-talen arrangerade Göta varje år en årsfest på senhösten. Sporadiskt förekom detta även en bit in på 1990-talet. Tillställningarna där både aktiva, styrelseledamöter, sponsorer och andra ledare träffades var uppskattade inslag i höstmörkret och träningsuppehållet.

Ofta bjöds någon form av underhållning vid årsfesterna och det var medlemmarna själva som svarade för inslagen. Ett sådant inslag som under en lång rad år återkom var Anders Borgströms "Mosevison", där Anders parodierade över olika götisters tilltag under det gångna året. Ett annat återkommande inslag var "The Band", föreningens eget rockband som kom loss med hög volym. Bandets sammansättning varierade över åren men temat "hellre än väl" bestod!

Kan det möjligen vara så att något av detta återuppstår till jubileumsfesten den 6 november?!!

    /Björn Eliasson/  


1 september 2004


    Götas styrelse 1984
/Foto: Götas arkiv/ 


Många är de som suttit i Götas styrelse genom åren. För en del varar engagemanget under många år, en del övergår till andra funktioner inom föreningen och för en del blir det bara några korta intensiva år. Ett som är säkert är i allafall att alla behövs oavsett om insatsen är tillfällig eller mer långvarig. Utan alla dessa ledares engagemang skulle verksamheten inte ha kunnat ligga på den höga idrottsliga nivå som den gjort de senaste 30 åren. Det är våra duktiga aktiva idrottskillar och idrottstjejer som i praktiken ser till detta men för att de skall kunna fokusera på sitt krävs också resurser och stödfunktioner.

På bilden ovan ser vi delar av 1984 års styrelse, från vänster: Bengt Planting-Gyllenbåga, Gunnar Ordell (ordf.) Lars Lindgren, Anders Welander, Anders Westlund, Bengt Nordsjö, Gunnar Höijer och Ulf Forsudd.

    /Björn Eliasson/  


Läs tidigare anekdoter nedan
Jan|Feb|Mar|Apr|Maj|Jun|Jul|Aug|Sep|Okt|Nov|Dec|