Så många glada återseenden! Sorlet steg mot oanade höjder – och belåtet smackande kunde höras när den superba buffén intogs. Det var Ann-Louise Skoglund, Ulf Karlsson och Monika Klebe Unger, som hade bjudit in till återträff för friidrottsgänget från förr! Kils Golfklubb hemsöktes den första lördagen i oktober 2015 av ett femtiotal gamla friidrottare – några med sina respektive – och det blev en kväll i nostalgins tecken. Efter vederbörlig välkomstdrink delade Ann-Louise ut en stafettpinne som sedan kom att vandra under aftonen. Förste man att ta emot den blev Patrik Bodén som berättade om vilken betydelse ungdomsåren haft för hans vuxna liv – och det var ett tema som återkom i flera omgångar. Petter Nilsson framhöll det stora i att alla i gänget hade samma värde och behandlades med sådan respekt – vilket kamratgäng! Och Göran Lindholm spädde på med att hylla de ledare/tränare han haft under ungdomsåren och vilken betydelse det hade haft för honom i hans fortsatta gärningar.

Foto: Anders Borgström

Helene Friberg och Monica Westén Rydén berättade om sina gemensamma äventyr, där de, som fjortonåringar, kommit etta och tvåa i höjd vid Kalle-Anka-finalen i Karlstad och att den scenen kom att upprepas 10 år senare – då var båda i Götas färger – vid SM på samma plats. Gunnar Höjer bidrog med Havana Gila och den körsång, som han, Ulf och några andra kämpar estraderat på färjan till ett träningsläger. Allsångs-Bosse Larsson var, efter den gemensamma bastun, inspiratör och inbjudare. Och en som drog sig till minnes en landskamp i mångkamp 1973 var Raimo Pihl! Där hade han spanat in en skitsnygg tjej och idag kunde han konstatera att de varit gifta i 41 år – och hustrun: Helena Johansson Pihl!

Göran Pettersson berättade om hur livsresan från att spela hartsfiol för gamla kärringar och palla äpplen snabbt bar vidare till kulringen, där byfånen alltid fanns och stötte timma efter timma. Och visst fick han intyg om att han varit och stött kula, vilket gjorde att bestraffning för äppelpallningen uteblev! Det blev ett postumt tack till Teddy Jonasson i hans himmel!

I vimlet såg man också Åsa Westman som med lätt norsk brytning berättade om träningslägret, som spjuttjejerna hade i Wolfsburg 1972, där hon hade uppdraget att ansvara för filmdokumentationen. Ett par spjutkast fanns med på filmen – i övrigt var det ändlösa scener med Volkswagen av olika modeller – fast mest bubblan! Maria Holmqvist Larsson berättade om svårigheterna med stafettväxlingar, men växlingen vid årsfesten, där hon gjorde Göta-debut, var minnesvärd. Anders Borgström nämnde att visst var de stora idrottsliga stunderna med Bodéns telefonsamtal efter världsrekordet och Lisas EM-guld i Atén fantastiska. Men ändå var det samvaron, trivseln och hela den sociala delen som satt de djupaste avtrycken. Årsfesterna – alla minns årsfesten 1980 – och de efterföljande nyhetsutsändningarna från Mosebacke. Måhända blev umgänget successivt lite för välansat….

Raimo Pihl och Ann-Louise Skoglund. Foto: Anders Borgström

Marika Johansson Rissle kunde inte tänka sig FIG Malmö, där gick ju värsta konkurrenten, och inte FIG Växjö, för där var det bara en militärstad utan det blev Karlstad. Intagningstester med Gusti Laurell och man skulle klara av att stå på händer och gå tio steg! Tre försök fick man! I andra försöket gick det! Och boendet på Gustavsberg hos en gammal dam som alltid önskat sig en dotter – och i en och en halv månad fick hon ha det! Frukost på morgonen – ”Vad vill du ha för mat när du kommer hem”. Påföljande boendet hos Patrik och Peter bjöd på mer ensidig kost, men intagandet av makaroner med diverse tillbehör kunde tydligen varieras!

Det blev mycket spjutsnack när Marie Björn stötte ihop med Gunnar Höjer, Åsa Westman och Raimo Pihl! Och Marie hade för en gångs skull nära hem: hon bor bara några hundra meter från Kils Golfklubb – som för övrigt hade en personal som lagat fantastisk mat!

Och stafettpinnen vandrade vidare kvällen lång, där Tony Harborn var en uppskattad gäst. På permission från sjukhuset, där han repar sig efter genomgången operation! Och många tankar gick till Monika Klebe Unger, en av initiativtagarna till återträffen, som nu tyvärr inte kunde delta. Nenne Svensson Otta lovordade friidrotten, dit hon kom från orienteringen och passade på att hedra ett par absent friends: Björn Eliasson och Åke Berglund. Den nyblivne generalsekreteraren på Svenska Friidrottsförbundet, Stefan Olsson, gav Tony titeln ”den store kämpen”, han som aldrig gnällt eller givit upp. Han berättade om deras pingisträningar tillsammans där han fick vika ner sig för Tonys luriga returer. Ulf Johansson och Pär-Ola Gustafsson berättade lumparminnen från Idrottsplutonen hurusom två längdhoppare lyckades klara soldatprovet att springa 10 km under 50 minuter. Det något otillbörliga bistånd de fick får väl idag anses som preskriberat!

Den första landskampsresan Anders Öberg gjorde gick till Estland – det var under Sovjettiden. Där fick han ingående undervisning i byteshandelns konst, där Lennart Hedmark var meriterad lärare. Här byttes plastpåsar, nylonskjortor och andra ting mot rysk kaviar och champagne! En affärsteknik som Anders dragit nytta av i sitt framtida värv. Annika Fager Söderström tävlade för Kil och kände sig kanske lite som katt bland hermelinerna, men på den tiden var klubbfärgen i Kil också röd och vit! Och hon kände viss stolthet över att ha fått behålla klubbrekordet på 100 meter för Kils AIK i 32 år – men sedan kom alltså Irene Ekelund.

Maten intogs och på den följde kaffe och tårta – och i vimlet gled Angela Persson, Esteri Mäkinen Nilsson, Pia Sandberg Johansson, Kerstin Wåhlén och Erica Andersson Grealish runt och minglade – pratade minnen – och det var nära till skratten. Lotta Holmström Björkman och Magnus Åkesson skålade med varandra medan Janne Bengtsson berättade om hur han legat skavfötter med Ulf Karlsson – och det blev ett ständigt återkommande prat om madrasser. Anders Rydén och Maria Richtnér pratade både vardag och mångkamp och om de trevliga åren i Karlstad. Och Jocke Berg var ett enda stort leende när Stefan Olsson erinrade sig Jockes bragdlopp på korta häcken vid Skol-SM, där konkurrenterna fick se ryggen på den bortflyende götisten.

En av initiativtagarna till kvällen, Ulf Karlsson, tillsammans med Jocke Berg och Anders Rydén. Foto Anders Borgström

De forna diskusbjässarna Dag Solhaug och Bosse Henriksson höjde sig betydligt över mängden – även rent bokstavligt!

Han kom instormande i en krullig peruk: Torbjörn Watz ville vara säker på att alla skulle känna igen honom! Det var ju Torbjörns mamma som satte kardborreband i taket för att få lille Torbjörn att sluta att hoppa i sängarna!

Och så stod han där, likt en sagoberättare från den isländska Eddan. Stefan Wagnsson hyllade Göta stort – varvid Karlsson milt kontrade: ”Och ändå gick du över till Rånäs!” Berättelsen åtföljdes av sedvanlig körsång med gymnastiska inslag under Wagnssons halsbrytande ledning!

Så gled kvällen mot sitt obevekliga slut – och gänget framförde ett stort tack till Ulf och Lisa för ett förnämligt arrangemang. Och visst skall väl stafettpinnen vandra vidare – men låt det inte dröja 30 år till dess……..

/GalaPetter (aka Anders Borgström)

Bildspelet som visades under kvällen finner ni här. (Pdf. 44mB.)

Fler bilder från kvällen finner ni i föreningens fotoalbum.

/Johan