Han är medlem i IF Göta sedan nästan sex decennier och har en ledargärning som placerar honom i absolut topp i klubbens 112-åriga historia. Som tränare nådde han fantastiska framgångar på 1980- och 90-talet med bland annat Ann-Louise Skoglund och Sven Nylander och senare som förbundskapten för friidrottslandslaget. Idag fyller han 70 år!

Ulf Karlsson blev medlem i IF Göta som elvaåring 1958 och har sedan dess haft en lång rad roller i klubben. Som elitaktiv i mångkamp, ledare, tränare, förtroendevald och anställd och inte minst initiativtagare till många projekt. Utan hans starka engagemang, idérikedom och kraft att förverkliga idéerna hade knappast Göta nått en så framträdande roll.
Tränar- och ledarkarriären tog Ulf långt utanför klubbens gränser där Ann-Louise Skoglunds EM-guld på 400 m häck i Aten 1982 och Sven Nylanders tre EM-medaljer i samma gren 1986–1994 tillhör de mest kända. Men än större var framgångarna i rollen som förbundskapten för svenska friidrottslandslaget 2000-2004 då det formligen regnade medaljer över svensk friidrott toppat med tre OS-guld i Aten 2004 av Carolina Klüft, Christian Olsson och Stefan Holm.

Coachträff, Bosön Lidingö 2000

Fick Dan Waerns autograf
Ulf är född och uppväxt i Karlstad och friidrottsintresset tändes när han såg idrottsmännen på Tingvalla och bevittnade friidrottsgalorna på idrottsplatsen.
– Min pappa höll på med orientering men friidrotten är ett intresse jag upptäckte själv. En av mina första idoler var götisten Stig Fallberg som var landslagsman på 4×400 meter. Jag fick hans autograf och senare även medeldistansaren Dan Waerns när han kom och tävlade på Tingvalla, säger Ulf.

– Jag tyckte att Götas tävlingsdräkt var så fin med rött linne, vita byxor och det vackra klubbmärket med örnen. Jag inspirerades och ville själv bli friidrottare.
Ulf testade ishockey och bandy som alla gjorde i Karlstad men det var friidrotten och den individuella prestation som snabbt fångade hans uppmärksamhet. Mångkamp blev hans gren och 1966 var han med på historiens andra junior-EM som gick i Odessa vid Svarta havet i dåvarande Sovjet (numera Ukraina). Det blev dock ingen framgång eftersom han gjorde tre övertramp i längd. Men mångkampssatsningen fortsatte med oförminskad intensitet under några år i slutet på 1960- och början av 70-talet.

Svensk mästare i militär femkamp
Som 18-åring 1965 tog Ulf värvning i det militära och kom då i kontakt med militär femkamp.
– Den innehåller ju en del udda grenar som bland annat hinderbana och det passade mig. Det kombinerade jag med tiokampssatsningen och tränade under några år 15 grenar! säger Ulf.
1967 blev han VM-åtta i militär femkamp i Uppsala och 1969 svensk och nordisk mästare men slutade året efter i det militära.
– Lennart Hedmark flyttade då till Karlstad. Han var Sveriges främste tiokampare och jag hängde på honom i träningen med målet att kvalificera mig till EM i Helsingfors 1971.

En månad före mästerskapet – i juli 1971 – gjorde Ulf 7378 poäng i en tiokamp i Köpenhamn och gick upp som tvåa genom tiderna i Sverige bakom Lennart. Men det fattades 22 poäng till EM-kvalgränsen och det blev ingen biljett till Helsingfors.
– Jag insåg att jag inte skulle kunna bli riktigt bra och trappade ner satsningen.
Ulf hade 1500 m och kula som bästa grenar vilket är en ovanlig kombination och på förstnämnda distans förblev han obesegrad hela mångkamp. Han var med i två landskamper och tog två SM-medaljer i tiokamp och två i femkamp. 1971 resulterade i SM-silver i båda grenarna och ett kort svindlande ögonblick var Ulf formellt svensk rekordhållare i femkamp – den tid som förflöt mellan Ulfs egen och Lennart Hedmarks målgång på avslutande 1500 m!

Tränarkarriären tog fart 1972
När Ulf jobbade som underbefäl på idrottsplutonen i Karlstad under andra halvan av 1960-talet kom han i kontakt med en rad idrottsmän från olika sporter.
– Då tändes mitt intresse för tränarprocessen och jag bestämde mig för att bli tränare när jag var klar med elitsatsningen.
Och så blev det. I början av 1970-talet var IF Göta och Ulf tillsammans med några andra föreningar på skilda orter med och startade friidrottsskolor riktade mot barn och ungdomar i mellanstadieåldrarna.
– Vi hade 450 ungdomar i träning i Karlstad och jag höll i fyra grupper. En av dem var i Molkom tre mil från Karlstad där det fanns en tjej som hette Ann-Louise Skoglund. Hon slog alla killar på 60 meter och i längd.
– Det var 1972 jag första gången träffade Ann-Louise som var en talang och hade en väldig träningsvilja.
1970 startade Kalle Anka-finalerna som var ett slags SM för de yngre upp till 14 år och under ett drygt decennium arrangerades tävlingen i september på Tingvalla. Varje distrikt fick ställa upp med en i varje gren och det var inmarsch genom staden distriktsvis ungefär som på ett OS.
– 1975 hade jag fjorton aktiva med i Värmlandslaget och jag räknade ut att poängen de tog hade räckt för att bli näst bästa distrikt i landet. Bland annat vann Ann-Louise 60 m och längd, säger Ulf.

Supertalangerna Ann-Louise och Sven
Ulf var Ann-Louise Skoglunds tränare från hon var tio år fram till hon blev europamästare på 400 m häck i Aten 1982 till karriärslutet 1989.
– EM-guldet är ett av mina största ögonblick som tränare. Men att få följa Ann-Louises hela karriär var också något väldigt ovanligt, säger Ulf
– Ann-Louise var förstås en talang men hon tränade också väldigt hårt. Sven Nylander tränade också hårt och var en större talang men fick nog inte riktigt ut allt.
Den med Ann-Louise jämnårige Sven föddes i Tvååker i Halland och flyttade till Karlstad som 18-åring 1979 för att träna för Ulf.
– Svens dåvarande tränare Nils Egil Rosenberg skilde sig och flyttade från Halland och ville då att jag skulle ta över. Sven bodde i Karlstad i tre år innan han flyttade till USA för studier och träning på SMU i Dallas. Min resa med Sven blev annorlunda men även han utvecklades till en av världens främsta 400 m häck-löpare med tre EM-medaljer och fyra fjärdeplatser i globala mästerskap – VM 1983 och 1987 samt OS 1984 och 1996.

Största besvikelsen
Ulf har varit med om fantastiska framgångar som tränare och har tränat över hundra friidrottare som nått landslaget. Men ett mästerskap minns han av motsatt anledning. Sven hade en fantastisk karriär med många framskjutna mästerskapsplaceringar. Atlanta-OS 1996 blev hans sista mästerskap och han var i sitt livs form och satte svenskt rekord i semifinalen med 48.22. I finalen sprang han för första och enda gången under 48 sekunder.
– Det blev en extremt jämn kamp om bronset och det såg länge ut som att Sven skulle ta det. Han nådde målet på 47.98 och var bara två hundradelar från att till slut ta medalj ett globalt mästerskap. Jag var expertkommentator i SVT och minns att jag kastade tidtagaruret ut på läktaren i besvikelse när det stod att klart att det blev ännu en fjärdeplats, säger Ulf.

Fyra SM-guld i Värnamo 1983
Men de positiva minnena från tränarkarriären överväger förstås. Ett som är starkt förknippat med IF Göta är från stafett-SM i Värnamo 1983. Göta hade lag på 4×100 och 4×400 för både män och kvinnor och tog fyra guld!
– Jag tränade alla utom en av lagdeltagarna. Det var speciellt!
På kvinnliga 4×100 m satte Esteri Mäkinen, Lotta Holmström, Ann-Louise Skoglund och Susanne Lorentzon nordiskt rekord med 45.72.

När det gäller Tingvalla så är ett av många starka minnen från Augusti-spelen 1959.
– Jag var tolv år och bundis med vaktmästaren. Jag kom ner redan på morgonen och fick vara med och plocka i ordning inför galan. Dan Waern kom alltid tidigt så jag fick träffa honom redan före tävlingen. Den gången satte han världsrekord på 1000 meter med 2.17,8 och det jag minns speciellt är att han efter loppet sa till journalisterna att de fick vänta en stund.
Dan förklarade att han skulle träna och joggade efter loppet iväg till en fotbollsplan och körde 20 hårda diagonallöpningar med jogg emellan. Sedan var han redo att prata med journalisterna!
– Han tävlade och reste så mycket att han hade svårt att hinna med träningen, ofta var enda möjligheten direkt efter tävlingarna.

Den magiska helgen 2004
Efter många år som landslagsledare fick Ulf jobbet som förbundskapten för friidrottslandslaget hösten 2000. Det blev fyra år med exempellösa framgångar med medaljer i varje mästerskap. Bland annat sju på inne-EM i Wien 2002, fem på EM i München samma år och tre OS-guld 2004.
– Upplevelsen i Aten med guld för Carolina Klüft, Stefan Holm och Christian Olsson inom 48 timmar var helt fantastiskt. OS-guld är ju det största man kan vinna inom idrotten! Att få vara en liten del av det var oerhört stort, säger Ulf.
Att han har stor del medaljregnet under de fyra åren råder det inget tvivel om. Ulf byggde ett lag med ledare, tränare etcetera som var i princip identisk hela perioden. Allt för att skapa kontinuitet och en miljö där de aktiva trivdes och kunde prestera på topp.
– Jag hade massor av idéer om hur jag ville bygga laget. För just att bygga ett lag tror jag på. Genom att stötta varandra så inspirerar man till att bli bättre. Jag fick Sverige Olympiska Kommitté (SOK) att anställa Nils Egil Rosenberg som mental rådgivare på 70 procent under hela perioden vilket var värdefullt. Jag plockade ut 18 coacher – några i varje grengrupp – som var med hela resan. Jag såg också till att vi kontinuerligt utbildade oss i coachning.

Magnifik avslutning på Ullevi
OS i Aten var sista mästerskapet som förbundskapten och avskedsfesten var Finnkampen inför att slutsålt Ullevi i Göteborg.
– Det var helt fantastiskt med 39.000 åskådare på läktaren och vi vann både herr- och dammatchen! Efteråt bar de mig till vattengraven och sedan hängde Stefan Holm, Kajsa Bergqvist, Christian Olsson och de andra på mig alla medaljer landslaget tagit under min förbundskaptensperiod!
Genom åren har Ulf fått en lång rad utmärkelser – bland annat Årets idrottsledare inom svensk idrott vid Idrottsgalan i Globen 2003 och 2004 och Prinsens plakett 2005 av Centralföreningen för Idrottens främjande. Men längst fram i prisskåpet hemma i Karlstad står Götaörnen – beviset på hedersmedlemskapet i IF Göta.
– Götas klubbmärke är så vackert och Götaörnen har en speciell plats i mitt hjärta, avslutar Ulf.

Jonas Hedman
friidrottaren.com

Med denna artikel vill IF Göta gratulera Ulf på födelsedagen, Grattis och tack för ditt engagemang i föreningen och friidrotten i stort!

/Johan