Veckans bilder

Här presenteras en gång i veckan två bilder som symboliserar föreningens första 100 år. Bilderna presenteras varje torsdag, med tillhörande bildtext, en med friidrottsanknytning och en för övrig verksamhet.

Veckans bilder signerade Anders Borgström.

100. Ishockey – igen!

Att Göta innehar en fast förankrad sistaplats i ishockeyns allsvenska maratontabell är inte helt obekant. Det var säsongen 1944/45 som man spelade tio allsvenska matcher, förlorade alla tio och hade den föga imponerande målskillnaden 24-101! Verksamheten tynade nästan bort, men så råkade ett gäng unga grabbar på 1950-talet hitta hockeyutrustning i en skrubb på Tingvalla – så sägs det i alla fall. Och nu ställde man upp i junior-DM – och ser man på. Göta vann. Och några i laget avancerade så småningom till landslagsnivå – fast det var ju i bandy förstås. Ni kanske känner igen Sune Almqvist stående längst till vänster bland spelarna och Gunnar Björk, som också finns i bakre raden, tvåa från höger!

Ishockey JDM vinnare

99. Och snart följde utveckling i marschtakt!

En styrelsebild från friidrottens 1960-tal. Ordföranden Curt Hallberg tillsammans med Sven-Åke Eskilsson, Lennart Pettersson och Bengt Planting-Gyllenbåga smider planer. Och snart tog Lennart över kommandot med stringent befälsföring och så gick resan i rask marschtakt från en undanskymd tillvaro i riktning mot ett återtagande av en plats i solen som en av landets ledande friidrottsföreningar – the rest is history!

Friidrottsstyrelsen 1966 Curt Hallberg SÅ Eskilsson L Pettersson B Planting G

98. VM-final i bandy!

På 1930-talet dominerade Värmland bandyn i Sverige. Och det var Götas röda och Slottsbrons blå tomtar som slogs om uppmärksamheten. Åtta raka finaler för Värmlandsbandyn med sex SM-guld. Tre vardera för de båda lagen – men under tidigt 40-talet gled Slottsbron ifrån genom att ta sitt fjärde guld. Och kamperna utmålades i lokalpressen som VM-final och fångades flitigt av karikatyrtecknarna – nja, man förklarade sig i texten med att det var Värmlands-Mästerskap man syftade på, men som konkurrensen såg ut på den tiden var nog ändå VM-final en inte helt tokig etikettering!

Bandy karikatyr inför Göta Slottsbron 1935

97. Svenska Friidrottsförbundets hovleverantör…

Friidrottskulturen är stark i Karlstad och många med fostran i Göta har blivit kallade till förnämliga förbundsuppdrag. Svensk friidrott är nu inne på sin tionde förbundskapten, sedan den rollen infördes i mitten av 1970-talet. Och inte mindre än tre av dessa har sin idrottsliga fostran i Göta och hos såväl Anders Borgström, Ulf Karlsson som Stefan Olsson klappar varma Göta-hjärtan!

Anders Ulf Stefan 29sep10

96. Postil-Johan.

Det började som ett hugskott på Göta-joggen. Några bandy- och hockeyspelare ville genomföra joggen på ”rullskridskor” – och det växte lavinartat. Det blev en separat inline-klass och det var under flera år ett av Sveriges största inlinelopp som pikade med 1300 deltagare! Och Karlstads-profilen ”Postil-Johan” åkte med framgång för klubben en period – men nu är inline inte längre en del av Stadsloppet.

Inline segrare herr, Karlstad Stadslopp

95. Galor i världsklass.

Göta har, alltsedan 1930-talet, arrangerat friidrottsgalor av internationell klass på Tingvalla. Och under svensk friidrotts guldålder så fanns alla stjärnor på plats, med Christian Olsson, Stefan Holm och den största av dem alla: Carolina Klüft – sjukamperskan som förblev obesegrad i seniorsammanhang och som vann alla titlar som stod på spel!

Götagalan bildtext kommer...

94. Då styrde man kosan mot Söderstadion.

Outtröttliga var dom, supporterskaran som under ”Bläckis” ledning eldade på Götisterna i SM-finalen i bandy 1967. Men såväl supporters som spelare fick vika sig för övermakten. Örebro SK tog en mycket välförtjänt seger och var ånyo Svenska Mästare. Det var två klassiska lag som möttes men annat är det nu. Götas bandy har upphört att existera medan Örebro SK, som hade en makalös svit med hela 60 säsonger i bandyns högsta division (1931-1990), numera huserar i den näst högsta ligan.

Bandy Hejarklack SM finalen 67

93. Snabbfotad sportchef

Från Finspång,  med en kombination av bandy och friidrott i bagaget, kom han till Karlstad och Friidrottsgymnasiet. Sprinttalangen utvecklades och det blev svenskt juniorrekord på 200 meter som står sig än: 20,75 från 2000 – då fortfarande tävlande för moderklubben. Och Johan Engberg blev kvar i Karlstad och var under lång tid bofast i landslaget. I Göta-linnet blev det 8 SM-guld varav 3 individuella på sprintdistanserna och den TIONDE som erhållit föreningens elitmärke i GULD. Och nu styr han Göta-skutan från sin sportchefs-roll i föreningen!

Johan Engberg Göta galan 10 hel 01082

92. På stålskodd fot

Han var olympier 1936, då han skrinnade för IF Göta. Axel Johansson tog sig senare namnet Jungeröd. De olympiska placeringarna 1936 var kanske inte storslagna – men ändock, han kvalificerade sig till spelen i Garmisch-Partenkirchen där det blev 18:e plats på 500 meter, 29:a på 1500, 26:a på 5000 meter och 22:a på 10000 meter. Men han var förresten alls inte bortkommen på friidrottsbanorna. Där var släggkastning bästa grenen, som gav ett antal DM-tecken för Värmland!

Skridsko Axel Johansson

91. Storslagna framgångar vid hemma-SM

1990 var ett fantastiskt år för IF Göta. Vid Europamästerskapen i Split detta år erövrade Sverige totalt fyra medaljer – varav tre togs av Götister! Sven Nylander silver och duon Monica Westén och Patrik Bodén tog båda brons. Patrik hade tidigare på året noterat ett sensationellt världsrekord i spjut! Och vid SM på Tingvalla – som vanligt i strålande sol – blev Göta bästa förening med en lång rad medaljer, så solen sken verkligen över Göta – och Peter Olsson, som fixade bronset på 10000 meter!

Peter Olsson SM90

90. Tre generationer Lerin

När Göta erövrade sitt första SM-guld 1932 spelade John Lerin back. Hans son, Johnny, gjorde likaså fina insatser på bandy-isarna för de röda tomtarna med flera landskamper och Stor Grabb som finaste utmärkelse på meritlistan. Men släktens riktiga kändis kom i nästa generation. För sonsonen Lars Lerin är etablerad konstnär och en akvarellens mästare med stora framgångar och har numera egen konsthall på Sandgrund i Karlstad!

John Lerin

89. Konsten att utföra en stafettväxling

Under ”flitiga Lisas” karriär duggade det tätt mellan SM-guldinsatserna i stafett- och lagsammanhang. Och nog har hon fokus i blicken när hon bryter fram efter att ha fått pinnen av Esteri Mäkinen. Spårvägens Nina Persson och Pia Engström ser lätt förvånade ut!

Lisa S Esteri M 4x200 växling Spårvägen

88. Pionjär i triathlon

Under 1980-talets senare hälft var Eva Lindblad något av pionjär inom triathlon. Kauko Kaikkonen tog henne under sina vingars skydd när hon kom till Karlstad. Eva kom närmast från Ystadspolisens IF. Hon hade redan hunnit vinna RM i triathlon innan hon blev götist, men passande nog blev triathlon officiell SM-gren första året hon tävlade för Göta. Och Eva representerade Göta med den äran. SM-guld på medeldistans såväl 1987 som1988– och förstnämnda år kom hennes främsta internationella framgångar under Göta-tiden: dubbla EM-brons i lag –  kortdistans och medeldistans. Efter några år i Göta fortsatte hon sitt idrottande i Göteborg. Hennes insats som pionjär och lite av galjonsfigur för den första generationen kvinnliga triathleter känns närmast given!

Eva Lindblad

 

87. Stora Grabbar i långa banor

Vid Götas 90-årsjubileum 1994 samlades många välkända Göta-profiler. I Statts festvåning gick evenemanget av stapeln och här fanns det Stora Grabbar i långa banor:

Stående ser vi Ann-Louise Skoglund, Stor Grabb i friidrott och Patrik Bodén, likaledes Stor Grabb i friidrott. Sittande hittar vi Russel Pettersson, Stor Grabb i bandy och Bosse Parnevik, Stor Grabb i helt andra sammanhang!

Göta-90år Russel P Lisa S Bosse P Patrik B

86. SM-final med båda lagen!

1967 intog Göta Söderstadion med såväl A- som B-lag. Att A-laget spelade SM-final mot Örebro – ja, ja, Örebro vann med 3 – 1 – kommer många ihåg. Att också reservlaget visade klass genom att inte bara vinna allsvenska reservlagsserien utan även ta hem finalen, kanske är mindre välkänt. Men här är dom, grabbarna som gjorde´t:

Övre raden: ”Loket” Pettersson, Thomas Thomasson, Göran Kästel, Hans Eriksson, Göran ”Gröten” Olsson, Bertul Mathiasson och Gösta Wahlberg.

I mitten: Stig ”Zitas” Nordström

Främre raden: Göran Nilsson, ”Kaka” Eriksson, Hans Lundvall, Bertie Lindblom, Lars Kalleryd

Bild (102)

85. Vilken kämpe

Per Jacobsen – senare Alsterdal – har hört hemma i Göta-linnet sedan barnsben. Från första början en stentuff kämpe. Och med en målmedvetenhet, som kunde försätta berg, har han nått landslaget, vunnit SM, blivit Stor Grabb och – vilken är ännu svårare – blivit nummer NIO, alltsedan Götas födelse 1904, som erövrat föreningens elitmärke i guld! Och ett sådant exklusivt tecken är givetvis i äkta vara! Per har hunnit bli legendarisk ärketjur vid föreningens skitigaste arrangemang, Tjurruset, men också hänfört publiken på Götagalan, där han inför välfyllda läktare kunnat visa kenyaner ryggen på 3000 meter hinder och sprintat ifrån till omåttligt populär hemmaseger!

Götagalan bildtext kommer...

84. Simning ända till Tynäs

Göta har haft många idrotter i sitt program – och stått som arrangör för åtskilliga populära evenemang. Tynässimningen var ett av dom. Där man simmade över fjärden ut till den populära sommarrestaurangen! Och det som började som en sektion i Göta knoppades redan i mitten av 1920-talet av sig i form av en specialklubb – och så var Karlstads Simsällskap bildat. Men dessförinnan bjöds det på minnesvärda Göta-stunder, som den där gången när man tävlade i Sandbäckstjärn, och Einar ”Sjögga” Sjögren hade lottats på innerbana på 100 meter fritt. Inga linor markerade banorna, utan det gällde att hålla riktningen ändå – men det gjorde inte Sjögga” utan hamnade lite snett och trasslade in sig i den vid sidan av banan ymnigt växande naten! Det blev några hjärtskärande rop på hjälp – men sedan slet sig ”Sjögga” loss, tog sig ut i banan igen, fortsatte loppet….och vann!!!

Simmning Tynässimningen

83. All time high!

När man blickar tillbaka på 110 års idrottshistoria med IF Göta, är det många aktiva och ledare som passerar revy. Stora ledare, framgångsrika aktiva. Men visst känns just denna bild så representativ när vi skall prata om ”Århundradets Götist” och ”Århundradets Göta-ledare”. Såväl Ulf Karlsson som Ann-Louise Skoglund är i alla avseenden ur-Götister och har båda gjort ovärderliga insatser för föreningen! Vi lyfter på kepsen!!

Ann-Louise o Ulf Kramas 82

82. På de röda tomtarnas tid

I brytningen mellan 1950- och 1960-tal var bandyn nummer ett i Karlstad. Fina publiksiffror på Tingvalla som i vacker, snödränkt vinterskrud tog emot Karlstads-borna när de ville följa Sune Almqvists raka stickare som skar genom motståndarförsvaret som en varm kniv genom smör. Eller Gunnar Björk, den vindsnabbe, som var en ”åretrunt-attraktion på Tingvalla”, när han var en ständig oroskälla för försvarsspelarna i såväl bandy som fotboll. Och naturligtvis Nisse Eriksson, den elegante liraren som med finess dyrkade upp motståndarförsvarets lås!

Bandy Sune,Gunnar,Nils-59

81. Det hände på galan

Lennart Pettersson hade tagit det stora språnget. Milovan Jovancic var på plats. Det bubblade i Göta-grytan och sommaren 1972, närmare bestämt 31 juli, bjöds på internationell gala på Tingvalla – och med hemmafavoriter i bejublade huvudroller. Britt Johansson (senare Malm) blev första svenska över 15 meter i kula sedan hon till stort bifall fått upp 15,14 nära nog samtidigt som Ingemar Jernberg svingade sig över stavribban högre än någonsin tidigare. Det nya personliga rekordet, 520, betydde att han kvalade in till OS i München, som avgjordes i september samma år. Så Ingemar fick kliva in i stavhoppningens finrum och bli del av världens då bästa stavhoppslandslag: Kjell Isaksson och Hasse Lagerqvist var de andra två och på reservplats fanns John-ErikBlomqvist!

Britt&Ingemar.Aug-72

80. Torgny Rehnborg – en varmhjärtad idealist

Han for fram över Tingvallas svarta kolstybb på 1930-talet och in bit in på 1940-talet. Starkaste distanserna var 400 och 800 meter. Men det är ändå inte för bragder på löparbanor eller i de då populära stadsloppsstafetterna som vi mest minns Torgny Rehnborg. Nej, det var människan, kompisen, ur-Götisten! Den obrottsligt lojale klubbmedlemmen som drog ett tungt lass som kassör och sekreterare i föreningen. Och det var Torgny, som var en av de drivande när Göta dristande sig till att arrangera en lokal revy i Karlstad – med traktens stjärnor i form av Alvar och Brita Anil på scenen. Men att ordna alla artister – casting heter det väl med en modernare term – var inte alltid det lättaste. Det lär ha varit så att Torgny, tillsammans med sprintern Stig Håkansson, gick till Hollandia och raggade fruntimmer till baletten – för att citera Torgnys egna ord! Revyn kanske inte gav så stort netto, men onekligen bidrog den till sammanhållningen och det goda humöret i Göta!

Göta, i alla dess former, gick som en röd tråd genom Torgnys liv. Och inte minst uppskattade han gemenskapen över idrottsgränserna, som flersektionsföreningen öppnade möjligheter för. Och nog kunde han slå en och annan strike i bowling också, tillsammans med Pelle Pihl, han som blev världsmästare i lag 1955 och precis som Torgny hade förflutet på löparbanan.

Men även friluftslivet lockade starkt och när erbjudandet kom att ta ansvaret över Björnlidens Fjällby AB i Grövelsjön var det en självklarhet att tacka ja. Och som den varmhjärtade idealist han var vann han allas hjärtan även där och gjorde mycket uppskattade insatser inom hembygds- och kulturfrågor.

När Göta 2004 fyllde 100 år var det meningen att han skulle vara den självklare hedersgästen som skulle knyta banden över generationerna – men i stället lämnade han över stafettpinnen för gott.

Torgny Rehnborg m affisch 2003 2

79. Handikappidrott med internationella meriter

Handikappidrotten lever ett eget liv med eget specialförbund och egna Olympiska Spel eller Paralympics som de numera kallas. Som arrangör har Göta medverkat till att integrera handikappidrottare i Götajoggen under många år och genom att arrangera handikapp-SM i friidrott. Och Göta är sedan många år medlem också i Svenska Handikappidrottsförbundet. På den aktiva sidan är det Tony Harborn och Fredrik Oulie som stått för representationen.

Tony, mångårig trotjänare i föreningen, tävlade under sin glanstid för IK Örnen. Då hemförde han flera Handikapp-OS-medaljer, bl.a. dubbla silver vid spelen i Holland 1980. Under senare delen av karriären, då han representerat Göta, blev det mest SM-nivå med ett antal medaljer på meritlistan.

Fredrik Oulie, som vi här ser på bild, tränad av Gusti Laurell, blev världsmästare vid HVM! Han vann 400 meter 1990 i Assen, Holland och har också svarat för en rad goda prestationer vid andra mästerskap på såväl nationell som internationell nivå. Utöver VM-guldet svarade han för ett världsrekord på 400 meter i sin tävlingsklass!

Fredrik Oulie

78. Äntligen konstfruset

Fram till vintern 1967 var Tingvalla Idrottsplats hemvist för såväl friidrotten som bandyn inom Göta. Men hösten 1967 stod den nya vinteranläggningen, Tingvalla Isstadion, klar. Och här tar Götas bandkämpar isen i besittning för första gången!

Bandy Lagbild 1967 Tingvalla Isstadion

77. Vilken ”bonus”!!!

Inför säsongen 1990 gjorde föreningen en av sina viktigaste värvningar genom åren. Anders Rydén kom till solstaden för att ikläda sig rollen som träningschef i Göta! Och viloken ”bonus” det blev för Göta! Inte nog med att Anders blev en fullträff i sin roll! Hans sambo, Monica Westén, avlöste Lisa Skoglund som föreningens ankare och centralgestalt på den aktiva sidan. Monica erövrade i Göta-linnet inte mindre än 36 SM-guld – 20 individuella och därutöver 16 i lag/stafett! Internationellt blev 400 meter häck hennes främsta gren med brons vid EM 1990, men mångkunnigheten gjorde henne till Sveriges främsta mångkamperska innan epoken Klüft!

Monica Westén

76. Vår hemvist

1919 invigdes Tingvalla, då Göta arrangerade SM i friidrott. Året innan hade föreningen haft ett succéartat SM på Stockholms Stadion, då man hemförde fem SM-guld. Detta bidrog starkt till att det påföljande årets mästerskap förlades till Karlstad och att staden fick sin huvudanläggning för idrott. Mästerskapen genomfördes 16-17 augusti. ”Massa” Lind försvarade sina titlar i såväl slägga som vikt och Georg Högström gjorde detsamma i stav. Och där i Klara, på bekvämt promenadavstånd från centrum, fanns nu det som i närmare 100 år varit föreningens hemvist!

Tingvalla 1919 

75. Överallt denne Olsson

Han växte upp med Göta och hade sitt första större funktionärsuppdrag redan 1975 vid SM, så han var en av korgbärarna! Under 1990-talet och början av 2000-talet var han spindeln i nätet på kansliet, och ständigt hörde man hans röst – som speaker vid nära nog alla större friidrottstävlingar i Sverige, som kommentator på Eurosport, från speakerbåset vid FBKs hemmamatcher. Och Stefan Olssons kärlek till idrotten har varit i hög grad besvarad, då han begåvats med de finaste uppdrag som finns inom svensk friidrott: förbundskapten för landslaget!

Stefan Speaker 2

74. Männen bakom fronten

Götabandyn upplevde ett starkt decennium från slutet av 1950-talet och framåt. Några av spelarna har vi – och kommer vi – att presentera, men det fanns ju också ett stor gäng som gjorde jobbet lite i skymundan, som såg till att skapa förutsättningarna. Och här är det samlade med hövdingen Dick Levander sittande i mitten. Och här hittar vi många starka Göta-profiler på en gång: Gunnar ”Lill-Klas” Karlsson stående tvåa från vänster, den legendariske gymnastikläraren på läroverket som under många år var Götas självklare tränare, Lars ”Bläckis” Bäckström, sittande längst till vänster, som var spindeln i Göta-nätet under många år och en stor nöjesprofil i Karlstad – vem minns inte hans nostalgikvällar!? – Sven Wahlberg, sittande trea från vänster – målvakt på 30- och 40-talen sedan självklar lagledare, som förde laget till två SM-finaler. Jörgen Jansson, sittande trea från höger som troget tjänade klubben i närmare ett halvt sekel och som nu är en sammanhållande länk för kamratkretsen av tidigare bandygötister.

Bild (103)

73. Det började med Kalle Anka

Världsrekord, VM-guld, tre OS-medaljer och Bragdguldet – men dessförinnan hade Patrik Sjöberg vunnit Kalle Anka-mästerskapen i Karlstad. En tävling som samlade ungdomar i 12-14-årsåldern till en härlig helg i Karlstad i september varje år under mer än ett decennium. Med fackeltåg från Tingvallagymnasiets skolgård, genom staden ner till Tingvalla Idrottsplats. Rena OS-invigningen med tändning av elden och fyrverkeri och sedan spännande tävlingar i dagarna två!

Kalle Anka final höjd Patrik Sjöberg

72. Den trogne arbetaren i vingården

Det låg en sportaffär på Östra Torggatan. Där kunde Götas medlemmar handla med 10% rabatt. Det var David Bergström som hade butiken. David är en av föreningens främsta trotjänare genom tiderna. Aktiv som cyklist på  1920- och 1930-talen. Från 1941 var han kassör i föreningen. Och det var en befattning, som han med korta uppehåll, satt kvar på till mitten av 1970-talet!

David stod för kontinuitet och pålitlighet i föreningen. Han fanns med i tider onda som goda och han övergav inte skutan. Och naturligtvis fick han en bred kundkrets av götister. Sina sista stora insatser gjorde han som tävlingskassör när Lennart Pettersson satt vid rodret och arrangerade Göta-galor på 1970-talet. Då fanns David, med trogne vapendragaren Helge Nordh, i ett avskilt rum under Tingvallas läktare. Där hade Lennart sett till att det fanns en lista med exakta uppgifter om namn på den aktive, vilken reseersättning och eventuellt gage vederbörande skulle ha. Språkkunskaperna var begränsade, däremot inte det ekonomiska sinnelaget, så det rann inte ut några extrapengar utan Lennarts medgivande!

David Bergström

71. Vårruset – tjejernas egen kväll!

Alltsedan 2002 har Karlstad varit en av arrangörs-orterna i det Sverigeomspännande Vårruset! Härlig jogg – med eller utan tidtagning – social gemenskap och försystring över picknickkorgen efter väl förrättat värv! Kan det bli så mycket trevligare!?!

Vår ruset

70. Årets man

Han hade rötterna i Arvika och den bygden blev han trogen. Men Leif Sveder pendlade flitigt till Karlstad under de heta bandyåren. Under drygt ett decennium var han given som centralgestalt i Göta-försvaret och snabbt kom han att etablera sig i landslaget som brytsäker sammanhållande länk och kapten. Tre VM-medaljer han det blir – som bäst silver, samma valör också i SM-sammanhang. Och 1967 fick han svensk bandys mest prestigefyllda utmärkelse: Årets Man!

Leif Sveder

69. Världsrekordet av Torsby-sonen

Hösten 1983 sällade sig en valpig ynglig från Torsby till Raimo Pihls stall. Patrik Bodén hade fått sina första lärospån i John Erikssons talangfabrik och här såg Raimo att det fanns något alldeles extra. Skickligt lotsade han Patrik genom junioråren och när Patrik lämnade FIG blev det naturligt för honom att stanna kvar och fortsätta samarbetet med Raimo och nu i Götas färger. Den stora höjdpunkten kom 24 mars 1990. Några veckor tidigare hade Raimos tränarkollega Per-Eric Smiding – precis som Raimo flerfaldig svensk mästare i spjut – varit över i USA och hälsat på Patrik och den övriga svenskkolonin i Austin. Han rapporterade att något stort var i görningen. Patriks årsdebut 17 mars bjöd visserligen på personligt rekord 82,84, men mottogs snarast med viss besvikelse bland oss i den inre kretsen. Men det skulle bli annat. När telefonen ringde hemma hos familjen Pihl klockan 21.10 den 24 mars utspann sig följande samtal:

  • Det är Pihl!
  • Ja, hej, det är Patrik.
  • Tjänare – och hur gick det idag då?
  • Jo då, jag persade igen.
  • Grattis, det var ju fint! Det kommer skall Du se!
  • Det blev svenskt rekord också!
  • Å fan, men jag hade på känn att Du skulle knäppa Borglunds rekord!
  • Jo, det blev nordiskt rekord också!
  • Far åt helvete, snodde Du rekordet från Korjus! Fantastiskt!
  • Världsrekord!!
  • ??????
  • 89,10
  • Du är ta mig fan inte klok!! Hur långt sa Du?
  • 89,10
  • Ja, nu får det gå som det vill på EM, för egentligen har Du gjort Ditt för i år! Nu har bondpojken från Torsby skrivit in sig i spjuthistorien bland Lemming och grabbarna. GRATTIS!!! Du, glöm inte att ringa John och Anders också, där har Du nog ytterligare ett par som kommer at smälla av!

SM-90 PatrikBodén

 

68. Crona – strike både som sekreterare och bowlare

Som nittonåring blev han vald till sekreterare i Göta. Det var 1919 och föreningen hade just blivit tilldelade arrangörskapet för det årets SM-tävlingar i friidrott. Och dessutom var byggandet av Tingvalla på väg. Gunnar ”Crona” Olsson – född i Karlskrona, därav smeknamnet –  fick en het start på sitt styrelseengagemang i Göta. Han kom att tillhöra ”exekutiven” – övriga var självklart ordföranden Oscar Starck och ”Pampen” Borgström. Tillsammans slet trion ont för att ro mästerskapet i hamn organisatoriskt. Och den unge ”Crona” var en entusiastisk, glad och kunnig arbetsmyra. Han hann dessutom medverka i Götas lag på stafett 4×100 meter under mästerskapen och där tillkämpa sig bronsmedaljen!

Hans känsla för humor kom då och då att avspegla sig i protokollskrivandet. Det var ju annars en mycket formell och hårt reglerad uppgift – dokumenten skulle ju redovisas för medlemmarna och arkiveras för eftervärlden. Men vad sägs om följande protokollsutdrag från styrelsemötet 23 mars 1920:

”På grund av att föreningen ej disponerar någon verkligt sakkunnig fackman, föreslogs, att man skulle anhålla hos stadsfiskal Nelson, att denne skulle gå domare såsom varande förståsigpåare, vad angående de mera komplicerade brotten!”

Inget beslut. Då skämtsamheten påpekades vid påföljande sammanträde lovades bot och bättring, vilket gav ett totalt omärkbart resultat!

 

 Crona Olsson bowling

Som aktiv nådde han de största framgångarna inom bowlingsporten., där han var Göta-bowlingens tongivande spelare på 1930-talet med flertalet landslagsuppdrag. 1937  uppnåddes en av höjdpunkterna, då han, tillsammans med Henrik Ohlsson, Georg Johansson, John Hallgren och Gösta Genander, på hemmaplan i Karlstad hemförde Götas första SM-tecken i bowling genom segern i femmannalag! Året därpå satte han ”Cronan” på verket: Europamästare i åttamannalag tillika fyra i den individuella tävlingen!

 

67. Mästare och konstnär.

Sigurd Lindqvist blev svensk mästare i viktkastning 1932 – det var förresten första året man kastade med 15-kilosvikten i stället för den gamla gigantiska 25-kilosvarianten – den med vilken ”Massa” Lind hemfört olympisk medalj från Antwerpen 12 år tidigare. Sigurd hade också en konstnärlig ådra och det var han som gjorde statyn av ”Massa” Lind. Tyvärr stannade det vid gipsversionen, och den står i Karlstads polishus. Det har gjorts ett antal, dock fåfänga, försök att få statyn gjuten i brons, men detta har misslyckats.

Och här är Sigurd fångad på bild, när han instruerar Anders Lindholm i släggkastningens ädla konst.

Anders Lindholm o Sigurd Linqvist

66. Bandyn i högsätet.

Lennart ”Lella” Kästel och Bosse Almqvist var två färgstarka killar i Götas bandy-elva under 1960-talet. Under den perioden var man återkommande gäster i bandyns slutspel och perioden toppades av SM-finalen – förlust med 1-3 mot Örebro – på Söderstadion 1967. Men kanske mest minnesvärd var väl ändå den där slutspelsmatchen mot Broberg på Tingvalla några år tidigare, då verkligen allt stämde och Bosse fick sätta fart på skridskorna när äldre broderna Sune slog sina smörpassningar som landade på lindningen!

Bandy Lella Kästel o Bosse A -61

65. Bäst i Sverige i tidiga tonåren.

Jonas Karlsson presterade riktigt goda resultat i slägga som 14-15-åring! 1991 slungade han den 4 kg tunga släggan 50,58, vilket gjorde honom till Sverige-etta bland 14-åringar och påföljande år försvarade han sin position bland jämnåriga genom att kasta 50,26 med 5½-kilosklumpen! En fotskada satte tidigt stopp i karriären vad gäller aktivt idrottande, men nog har Jonas´ liv kommit att präglas av idrotten. Som speaker gjorde han debut vid Veteran-SM i Karlstad 1996. Och imponerade på gubbar och gummor genom saklighet och stor personkännedom = gediget förberedd. Veterankommittén gick i samlad tropp upp till speakerhytten vid tävlingarnas avslutning och tackade för magnifik insats. Och sedan kom uppdragen slag i slag och snart nog etablerade sig Jonas vid TV-sporten där han verkat som reporter, kommentator och krönikör och rönt stor uppskattning!

Jonas Karlsson etta

64. Boxning på teatern!

Under en kort epok i slutet av 1910- och början av 1920-talet utgjorde pugilisterna en del av Göta-gardet. Boxningssporten introducerades i Värmland av Göta. 1924 avslutades den korta boxningshistorien i klubben, men under sin korta existens hann man arrangera en stor boxningsgala i Karlstads Teater. Den blev något av en klang och avskedsföreställning för Götaboxningen i maj 1924. Hedersgäst var journalist- och ledarprofilen Glokar Well, som här sitter i mitten. Till höger om Glokar Well ser vi tidigare friidrottaren och olympiern, Inge Lindholm, som deltog i solskensolympiaden 1912 och som två år senare, i IFK Karlstads färger, blev svensk mästare i femkamp. Lindholm hade engagerat professionelle Martin Tancred som tränare i sina försök att kvala in till den olympiska tungvikten 1924. Drömmen om en OS-start i en andra idrott gick dock i kras i första och enda matchen, som Inge Lindholm utkämpade. Det var just vid Götagalan på Teatern som örebroaren och blivande europamästaren Bror Persson släckte effektivt Lindholms förhoppningar. Bland Göta-plantorna kom i alla fall en av ynglingarna från 20-talskullen att nå landslaget: John Rydberg. I början av 1940-talet gjordes ett försök att blåsa liv i den avsomnade sektionen, men försöket kom inte att vara så länge.

Boxningsgalan Glokar Well i mitten

63. Kalvruset

När den galna idén med Tjurruset hade satt sig låg det nära till hands med ett lopp för de yngre. Och med osviklig Olssonsk logik blev det Kalvruset för tuffa grabbar med spring i benen – och här skulle det inte vara öl och korv, som det var för de vuxna utan givetvis läsk och chips! Underbara idéer som planterades på 1990-talet och som grott fast i Götamyllan på ett härligt sätt!

Kalvruset

62. Olof Brödkonung

På trettiotalet var handbollen i Göta på väg mot en plats i solen. Såväl 1937 som 1938 kvalade man till allsvenskan – dock utan att lyckas. Men 1937 var man ytterst nära. I laget ingick bland andra Olle Hellgren, som har en stor ledarroll i Götas historia.  Men hjärtat klappade starkast för bandysporten.

Han kom att ta över Pampens roll som den store ledaren inom Karlstadsbandyn. Och även om han, oftast i det tysta, gjorde mycket viktiga insatser för Göta-bandyn, kom hans gärning än mer att ligga på det nationella planet. Under mer än tjugo år var han ordförande för Värmlands Bandyförbund och satt, parallellt med detta, också med i Svenska Bandyförbundets styrelse. En följd av år var han också UK-ledamot. Numera har de flesta landslag en förbundskapten, som ensam ansvarar för laguttagningar, men dessförinnan utsågs lagledare till respektive landskamp och det var UK – uttagningskommittén – som svarade för selektionen av både lagledare och spelare. När han 1964 avgick ur Svenska Bandyförbundets styrelse utsågs han till Hedersledamot. Självklart belönad med såväl SBF:s som RF:s förtjänsttecken i guld!

I sin civila gärning var Olle inom bageribranschen – HåWe-bageriet var ett begrepp i Karlstad. Och det var mer än en gång som Göta-spelarna fick åka brödbuss till bortamatcher! Någon klubblokal förfogade inte klubben över – det blev i praktiken Olles kontor! Olle hade tunga uppdrag på distrikts- och riksnivå, men glömde aldrig sina rötter. Göta fick ett ovärderligt stöd bakom fronten av ”Olof Brödkonung”!

Att Olle kom att engagera sig politiskt var inte så märkligt. Han var under många år ordförande i Karlstads Fritidsnämnd och var då med om att fatta viktiga beslut i anläggningsfrågor, som i allra högsta grad skapat förutsättningar för idrottslivet i Karlstad att hävda sig på hög nivå. I det politiska livet var Olle en skicklig diplomat, som drev sina frågor, men som också tydligt eftersträvade consensus-beslut. När han för en gångs skull misslyckades med att få fullständig samstämmighet i nämnden, sedan några av dess ledamöter reserverat sig, kände han sig uppriven, besviken och förtvivlad. Han ville så gärna skapa enighet om för kommunen viktiga frågor!

Olle Hellgren

61. Historisk trippel

1984 blev ett historiskt år! Vår snabbfotade sprinter, Tommy Johansson (senare Björnqvist) blev vinterolympier, när han medverkade i boblaget, där ”Jätten” Eriksson var pilot. När det sedan bar iväg mot sommaren återfanns Tommy i stafettlaget 4×400 meter, som avancerade till semifinal vid OS. Men Tommy nöjde sig inte med den dubbeln. Vid SM i Växjö blev det en trippel, när han lyckades upprepa Nisse Engdahls bedrift från 1920-talet: att vinna alla sprintdistanserna vid SM! Och han gjorde det i stor stil med genomgående klara segermarginaler. 100 vann han på personbästat 10,52, där hade tvåan, Per-Ola Olsson 10,68. Titeln på dubbla distansen hemfördes med resultatet 21,26 med tvåan, åter Per-Ola, på behörigt avstånd:  21,59. Och på 400 meter satte Tommy det personliga rekord, som kom att stå sig karriären ut: 46,19, när han klart besegrade Eric Josjö, som noterade 46,85!

Thommy Johansson Björnqvist

60. Gökotta på Borgmästarholmen 1909

Det gällde att få in pengar – för att finansiera inköp av representationsdräkter till fotbollslag, tävlingsredskap och annat. Och Gökotta på Borgmästarholmen drog lite publik. Och dansen anfördes självklart av pionjären och ordföranden Oscar Starck, som med flamma syns längst till höger på bilden!

Gökotta 1908

59. Hedersordförande 4 – Erik Andersson

Han kom till Karlstad från Falkenberg 1932. Massa Lind – kastlegenden och polismannen – blev fadder för den nye götisten, och polisyrket kom att bli det som Erik Andersson utövade fram till sin pensionering. Mängder av DM-tecken, främst i kula och diskus, men också i mångkamp och i handboll, där han med sitt distinkta skott var med i det Göta-lag som snuddade vid allsvensk plats. Efter de aktiva åren blev det en lång och trogen ledargärning i föreningen. Och det var inte bara i framgångens stund han ställde sina krafter till förfogande, utan även nä det blåste snålt om Göta-skutan i början av 1960-talet, då många andra ledare backade ur från sina uppdrag och föreningens friidrott sjönk ihop till en blygsam andraplansroll i Värmland.

Erik Andersson

Han hade schwung i utkastet – liksom med ordförandeklubban – Erik Andersson.

58. Säker sista utpost

Sune Ericsson var utsökt burväktare i Göta och landslaget under 1960-talet med tre VM-medaljer på meritlistan. Han utvecklade sig till något av straffspecialist och studerade sin tänkbara straffmotståndare noga. Det blev oftast ett psykologiskt övertag och fler än en klubba slogs sönder mot isen i frustration över den omutlige målvakten!

Sune Ericsson

57. Härligt SM på hemmaplan!

Stekheta dagar i Karlstad sommaren 1975. Och arrangörsföreningen var stekhet även idrottsligt. Hans ”Slampen” Andersson försvarade sin titel på långa häcken, Liz Hjalmarsson (till höger) vann 800 meter och tog silver på 1500 medan Lena Bergström (till vänster) tog brons på 800 meter! Och för Milovan Jovancic, Götas tränare, var det en bekräftelse på att Göta hade återetablerat sig som en maktfaktor i svensk friidrott!

 

Lena B Hans A Liz H SM-75

56. Unga mästare….ja, faktiskt för unga!

Svenska Mästare i curling 1976: Lars Lindgren, 18, Per Lindeman, 19, Jens Håkansson, 21 och Thomas Håkansson 18! Normalt sett utsågs regerande svenska mästarna att vara svenska representanter vid närmastföljande Världsmästerskap. Då var minimiåldern för VM-start fyllda 19 år – och två av grabbarna var helt enkelt för unga. Men vid EM senare samma år fick kvartetten chansen och tackade genom att hemföra bronset. Men händelsen kom att förändra curlingsporten, för någon månad efter VM så slopade Internationella Curlingförbundet regeln om minimiålder för deltagande i VM!

Curling-76

55. Minijoggen – enkelt och snudd på genialiskt

Teddy Jonasson var det som lanserade idén med att Göta-joggen – som senare bytte namn till Karlstad Stadslopp – skulle kompletteras med ett barn-race för de yngsta. Första upplagan uppe vid Våxnäs hade nog sina barnsjukdomar, med flaskhalsar och saknad startpistol. Sistnämnda löstes i sann Värmlands-anda genom att en balong blåstes upp och så utrustades startern med ballong + säkerhetsnål! Och när dessa båda enheter fördes samman, så blev det en ordentlig smäll – ett startskott för något som vuxit sig till en självklar tradition!

Minijoggen 2004

54. Ljuva 50-tal!

Under hela 1950-talet fanns Göta-bandyn med i toppen av den södra divisionen. SM-final 1950 – förlust mot Edsbyn med 0 – 1. Och det var under detta decennium som publikrekordet för bandyn noterades i Karlstad: 9884 betalande åskådare följde drabbningen mot Örebro SK 1957! En match som dock närkingarna tog hem med utklassningssiffrorna 6 – 1!

Bandylaget-54

På bilden ser vi laget från 1954:

Stående från vänster: ”Kirre” Norbäck, Roy Berglöf, Bertil ”Kôrven” Gustavsson, Jonny Lerin, ”Nalle” Hansson och Nisse Eriksson.

Knästående från vänster: K-E ”Kaktus” Karlsson, Nils ”Snobben” Jansson, Rune ”Bôbbla” Eriksson, Eric Renneby och Gunnar Malmborg.

Ett par av denna årgångs götister fick söner, som gjort sig välbekanta inom andra områden: Jonny Lerin är pappa till konstnären Lars Lerin medan Roy Berglöfs son Erik har nått stora framgångar inom travsporten, inte minst genom de dubbla elitloppssegrarna med Copiad!

53. Sven Nylander – inte bara fyra…

När Nils-Egil Rosenberg kontaktade Ulf Karlsson i slutet av 1970-talet och berättade att han ville lämna över tränaransvaret för Sven Nylander så kände Ulf det som en stor utmaning – och ett stort förtroende. Sven hade redan som mycket ung visat exceptionella resultat och en talang långt utöver det vanliga. Med en gedigen grund lagd genom Nils-Egils försorg ansvarade sedan Ulf för Svens träningsupplägg genom hela karriären. Visst blev Sven känd som ”fjärde mannen” – det blev två fjärdeplatser vid VM och två fjärdeplatser vid OS på specialdistansen 400 meter häck! Och vid ett par tillfällen grymt nära pallen! Men i EM-sammanhang blev det tre medaljer. Brons i Stuttgart 1986 följdes av silver i Split 1990 – den för Götas del så sagolika tävlingen, där tre av de fyra svenska medaljerna hemfördes av Götister, utöver Sven så tog Patrik Bodén brons i spjut och Monica Westén brons på 400 meter häck – och ett nytt silver i Helsingfors 1994. Vid det laget hade Sven lämnat Göta och representerade då Malmö AI.

Sven Nylander

52. SM-guld i pingis

Bordtennisen kom till Värmland och Karlstad i mitten av 1920-talet. Dryga femton år senare var det Nicke Wahlström som byggde upp en gedigen verksamhet, silket ledde till ett antal DM-tecken. Och så småningom en sådan stabilitet att Götas lag regelbundet spelade i högsta serien under 1950-talet och bjöd Karlstads-publiken på underhållning i Läroverkets gymnastiksal. 1957 kom så fullträffen! Laget spelade hem SM-tecknet och bkförde därmed klubben för sitt första – och, skulle det visa sig, enda – mästerskapsteken på nationell seniornivå. Avgörandet kom i matchen mot Norcopensarna, som slogs tillbaka med klara siffror – och så var guldet klart. Och efter Göta-segern med 6-2 togs bilden av de båda lagen:

Övre raden: Carl-Ragnar Andersson (Göta), P-O Croneryd (N).
Nedre raden: L. Rogersten (N), E. Kondstedt (N), Arne Andersson (G) och Tore Palm (G).

Bordtennis-57

 

51. Veteraner med guld i blicken

Anders Lindholm och Rolf Strandli.

Anders Lindholm o Rolf Strandli

Under 1970-talet fick veteranfriidrotten ett genombrott. Mästerskap på såväl nationell som internationell nivå etablerades på ett sätt som tidigare enbart existerat inom långlopp.  Flera gamla stjärnor dök upp, men också friidrottare, som under sin aktiva karriär gjort mer undanskymda resultat, mötte upp. Tävlingarna blev också ett viktigt socialt inslag. Ibland kan man kanske ifrågasätta att man på veterannivå gör elitmässiga satsningar. Göta har varit flitigt representerat i veteransammanhang och ett mycket stort antal veteran-SM-guld har hemförts genom årens lopp. Vid några tillfällen har det också gjort bredare satsningar – inte minst när VSM gått på hemmaplan då många gamla aktiva hörsammat kallelsen! Så även i dessa sammanhang har Göta nått positionen som bästa förening!

På det internationella planet var det inledningsvis främst våra gamla diskusstjärnor, Anders Lindholm och Rolf Strandlie, som seåg till att försvara klubbens färger. Båda hörde i yngre dagar hemma i det svenska toppskiktet och båda fick ikläda sig landslagsdräkten under denna tid. Som veteraner nådde de den allra högsta toppen. Båda har blivit världsmästare i sin gamla paradgren.

50. Lill-Klas – det starka bandet med läroverket

Karlstads Högre Allmänna Läroverk var under lång tid en viktig institution i Karlstadsidrotten. Där hade 1901 IFK Karlstad bildats, men Sven Låftman, som drivande kraft. Gunnar Karlsson var själv elev på läroverket – gick latinlinjen. Efter avlagd studentexamen 1934 väntade såväl militär som civil utbildning. Reservofficer, utnämnd till kapten i Kunglig Värmlands Regementes reserv 1945.  För generationer elever vid läroverket känd som kapten Karlsson. Annars blev Lill-Klas hans väletablerade smeknamn.

När Lill-Klas återvände till Karlstad och läroverket 1948 var det som utbildad gymnastikdirektör. Han gick ut GCI 1942 och jobbade därefter vid olika Stockholms-skolor innan han återvände till Karlstad Han värnade starkt om skolans stora idrottstraditioner och under 1950-talet vann man Kunga-kannan 4 år i rad! Kunga-kannan var utmärkelsen som gick till bästa skola vid Skolungdomens Hösttävlingar i friidrott – under senare tid benämnda Skol-SM. Och man vann också bandyturneringen för skollag, då man hemförde slutsegern  om Kronprinsens pokal 1956.

Ungdomsidrotten hade vid denna tid inte en lika stark och självklar ställning som den har idag. Skolidrotten var därför av största betydelse för rekryteringen i klubbarna. Göta drog en mycket stor nytta av kapten Karlssons stora arbete. Flera aktiva lotsades in i Göta genom läroverket: Stig Fallberg, Bosse Parnevik, Mats Linnér, Runo Gärd är bara några av de namn, som kom att bli avgörande för att Göta avancerade upp till allsvensk status under 1950-talets senare hälft.

Men det är inom bandyn som Gunnar gjorde Göta de verkligt stora tjänsterna. Gunnar var under många år tränare med tonvikt på fysisk uppbyggnadsträning för de röda tomtarna. Och hans karriär kom att omspänna en period, då Göta regelbundet nådde slutspelet i allsvenskan och även ända till SM-final 1967.

Gunnar Karlsson var en stor profil i idrotts-Karlstad. Såväl genom sin gärning i egenskap av gymnastiklärare vid läroverket, som tränarprofil för Götas bandylag.

Bandyträning-LillKlas

49. De stora galornas tid

Stig Finnström var stor gala-arrangör under 1950-talet. Han var själv svensk mästare på 4×100 meter under 1940-talet tillsammans med bl a Stig Håkansson. Och nu blev han stor arramgör. Här, 1959, är han nere på Karlstads Central och tar emot några av gästerna: från vänster Tom Carrol, John Gibson, Roger Moens – belgaren som då hade världsrekordet på 800 meter – Stig Finnström och Stewart Thompson. Och det blev en världsrekordgala. Roger Moens stod för god sparring, men det var Dan Waern som vann 1000-metersloppet på 2.17,8! Och tänk – den tiden står sig fortfarande efter 55 år som svenskt rekord!

Stig Finnström Roger Moens m fl

48. Orientering – i skog och mark

Redan 1918 togs skogssporten upp på Götas program. Föreningen arrangerade ett flertal tävlingar varv de flesta – enligt vad som skrevs i 40-årsskriften 1944 – ”voro lyckade”! Speciellt förnämligt var arrangemanget av DM i Borgviks-trakten, vilket denna bild visar. Det är första kontrollen och Mats Ronge kontrollerar Nils Ahlenius, medan sotarmästare Hilliard antecknar på tavlan. Och är det inte en mycket ung Leif Ronge som står längst till höger! Och liksom med många andra idrotter blev det så småningom en specialklubb som tog över verksamheten – och OK Tyr blev en kraft att räkna med!

Orientering vid resultattavlan

47. Tjurruset – en galen löparidé för våghalsiga

Ibland får de snilleblixtar – de som har Göta-hjärtat på rätta stället. Som den där gången 1992 då Stefan Olsson lanserade en vansinnig idé om att göra en ”motsats”-tävling till Lady-Lunken, som ju skulle löpas på välansade stigar, nykrattade grusgångar och över släta fält och med en chokladbit och sportdryck efter målgång. Nej, nu skulle det bli något helt annat! Djävulska hinder, blött, sankmark, skrämskott, genom snår och genom kalla vattenhinder och efter målgång skulle det vara öl och korv! Skutberget blev den logiska platsen initialt och Götas egen ärketjur, Per Jacobsen, trivdes som fisken i vattnet med idén och var en ofta sedd vinnare. Fast tävlingen kanske än mer gällde att klara sig igenom banan för de flesta. När så konceptet flyttades över till gamla I2.området runt Sandbäckstjärnet bet sig idén fast än starkare och numera får föreningen hänga upp lapp på luckan när det maximala antalet löpare man kan ta emot uppnås! En given höstfest för löpare och publik!!

Tjurruset 1 hel 030920

46. 23 år i tomteskrud

Roy Berglöf gjorde allsvensk debut för Göta redan som fjortonåring. Hans första match i högsta serien var hemmamatchen mot IFK Växjö 19 januari 1941, då han var 14 år och 329 dagar! Yngre debutanter har bara presenterats vid två tillfällen, Harri Bergbacka från Ale/Surte gjorde debut 14 år och 166 dagar gammal, medan Kjell Kruse gjorde sitt första allsvenska framträdande i Lesjöforströjan i en bortamatch mot sin kommande klubb, Boltic. Han var då 14 år och 242 dagar.

På bilden ses han i intensiv närkamp med AIK-försvaret i en allsvensk match på 1950-talet.

Roy förblev sitt Göta trogen och gjorde 23 säsonger för klubben. Han blev landslagsman, VM-medaljör och Stor Grabb, vilket följdes av en karriär i curlingen, vilket innehöll ett par SM-guld för Göta, det sista med bl a sonen Erik i laget 1971. Framgångarna i curling gav honom också i curling utmärkelsen Stor Grabb. Sonen Erik lät än mer höra talas om sig i travsammanhang, där hans segrar med Copiad i Elitloppet är oförglömliga för oss värmlänningar!

Bandy ROY-AIK 2

45. EM-guld 1982

Tänk, Ann-Louise Skoglund var bara TOLV år när hon vann sitt första senior-SM!!! Hon fyllde tretton några veckor senare. Det var i Karlskrona i början av juni 1975 som hon ingick i Götas lag på 4×400 meter, där man tog guldet med tiden 3.48,0 – en enda tiondels sekund före Göteborgs KIK! De andra tre som ingick i laget var inte heller direkt lastgamla: Lisa sprang första sträckan och avlöstes av Lena Bergström 20 år, Liz Hjalmarsson 15 år (fyllde 16 ett par månader senare) och Malin Michaelsson 16 år (fyllde 17 två och en halv månad senare). Snittåldern var alltså lite drygt 16 år!!!

Lisa hade en utsökt karriär som kröntes tidigt med EM-guldet i Atén 1982 på 400 meter häck. Finalplatser vid såväl VM som OS och snudd på ny EM-medalj på långa häcken 1986, då hon blev fyra, slagen med ett par hundradelar – men det svenska rekordet från det loppet, det står sig fortfarande 28 år senare! Och SM-tecken kom i strid ström genom hela karriären. Hela 44 stycken fördelade på 23 individuella och 21 i stafetter/lag. Ja, då har vi räknat med de sju RM hon erövrade inomhus innan mästerskapen inomhus fick officiellt erkännande som fullvärdiga SM-tävlingar.

I Finnkamperna var oftast Lisa ett gediget ankare i laget och gjorde ända upp till fem starter i samma landskamp! Flitiga Lisa blev det passande epitetet då!

Ann-Louise Skoglund Porträtt- 82

44. Fotboll fanns med från starten

När Göta bildades 1904 fanns två idrotter med på programmet: friidrott och fotboll. Och detta är kanske den allra äldsta bevarade lagbilden. Det är de båda Karlstads-lagen IF Göta och IFK Karlstad som samlats på samma bild – vid IFK Kristinehamns första stora tävlingshelg. Den nybildade kamratföreningen i vår östra grannstad inbjöd till tävlan i såväl fotboll som allmän idrott den 24-26 augusti 1906. Och där återfinner vi Götas ledare, Fritz Svensson längst till vänster med Sven Låftman, IFK:s hövding står längst till höger. Låftman, som varit med och stiftat IFK Karlstad 1901, kom ju att göra en av de allra främsta ledarkarriärerna i svensk idrottshistoria.

Göta o IFK Karlstad i Krhmn 1906

43. Europamästare i friidrott – och stor grabb även i curling.Stig Håkansson joggar

Stig Håkansson är ett stort namn i Göta-historien. Flerfaldig svensk mästare i friidrott på 100 meter och i längdhopp – i längdhopp till och med statistisk världsetta 1944 då han oktoberdag i Sigtuna hoppade 750! 1946 ingick han i det framgångsrika svenska 4×100 laget som blev Europamästare i Oslo – dessutom blev det individuella finalplatser på såväl 100 meter som i längd. Efter den aktiva friidrottskarriären engagerade sig Stig kraftfullt i föreningens styrelsearbete och blev, så småningom, huvudstyrelsens siste ordförande innan bandyn och friidrotten bildade självständiga föreningar, där dock namnet, historien och klubbmärket förblev gemensamt. Dessförinnan hade han i slutet av 1950-talet bildat curlingsektion inom Göta, med klar satsning på att nå idrottsliga framgångar. Som sig bör ingick Stig i laget som tog föreningens första SM-guld i curling, vilket följdes upp med en fjärdeplats vid VM.

42. Dueller med Närkes stolthet.

I slutet av 50-talet och början av det påföljande decenniet var Götas bandymöten med Örebro SK alltid publikmagneter. Örebro hade en verklig storhetstid med återkommande SM-finaler och vinster. Och till Örebros hjältar hörde hårdskjutande hörn- och frislagsspecialisten Hasse Nordin och åldermannen och spelgeniet Olle Sääw. Och är det inte gamle mästarmålvakten från Skutskär, Bosse Nilsson, som med sin pondusfyllda gestalt skymtar i bakgrunden. Han blev uppskattad och kunnig toppdomare i såväl bandy, fotboll som ishockey efter den aktiva bandykarriären. Här ses gästerna omgivna av rödtomtar vid en välbesökt match på 1960-talet!

Bandy mot ÖSK

41. Fint främmande för friidrotten!

Med nostalgi minns  många äldre femtiotalets augustispel på Tingvalla. Det var vid en tid innan TV hade fått sitt genombrott. Och då nöjesutbudet var måttligare. Vid större tävlingar kunde man få händelser förmedlade via radion, då Sven Jerring och Lennart Hyland refererade. Men på Tingvalla hade man chansen att få se storstjärnorna – både gamla, nuvarande och kommande. Som den här trion, vid galan 1957, där sydafrikanen Gerhardus Potgieter något år senare blev världsrekordman på långa häcken – nja, det var egentligen på 440 yards häck, men tiden var prestationsmässigt bättre än rekordet på 400 meter häck. Och där fanns Herb McKenley, Jamaicas stolthet, som hade varit med i det sagolika långa stafettlag som besegrat USA med en futtigt tiondel vid spelen i Helsingfors – och tagit guld på nytt världsrekord. Och slutligen OS-finalisten på 100 meter, Mike Agostini. Folkligt festligt, fullsatt för friidrottens finfrämmande – fantastiskt!

Augustispelen Potgieter McKenley Agostini

40. VM-medaljer i alla valörer!

Redan på 1930-talet hade han gjort namn om sig som framgångsrik friidrottare. Pelle Pihl vann SM på 800 meter, ingick i det klassiska stafettlaget på 4×400 meter, som 1934 avgjorde landskampen mot Tyskland och ett par veckor senare blev bronsmedaljörer vid EM i Turin. Vid den tiden representerade Pelle vår systerförening i Stockholm, IK Göta. Efter en brokig idrottslig fortsättning, med styrelseplats i Svenska Ishockeyförbundet återvände Pelle till Värmland och Karlstad. Nu var det bowling för hela slanten. Och på hög nivå! 1955 åkte han tillsammans med den svenska truppen till VM i tyska Essen. Och hemfärden blev i triumf. Pelle kom hem med tre medaljer – en av vardera valören! Guldet kom i tvåmannalag. NWT:s guldmärke var den självklara följden. Så följde ett framgångsrikt decennium, och hans bowlande i Göta fick en effektfull avslutning med SM-guldet 1964. Men Pelle fortsatte ytterligare en tid att rulla klot – men nu blev det i BK Almens färger. I praktiken blev det så att regler om lotteritillstånd och andra intäktsmöjligheter blev en hämmande faktor för Göta, vilket gjorde att bowlingsektionen lades ned och BK Almen bildades. Och så var ännu en specialförening i Karlstad född – med Göta som ”fadder”!

Pelle Phil 1C-56

39. Göta-joggen – ett begreppKarlstad stadslopp hel 020601

Den startade i ett måttfullt format 1980 på initiativ av Ulf Karlsson. Drabbad av kommunalstrejk, vilket gjorde att målet fick flyttas ut från Tingvalla till parkeringsplatsen intill blev loppet en företeelse som rotat sig i Karlstad. Och trångt var det, genom nålsögat när man skulle lämna startområdet på Norra Fältet. På några år svällde tävlingen ut och joggingvågen lockade gigantiskt antal löpare. 1984 nådde antalet anmälningar över 12000!! Kanske borde man satt lapp på luckan som tänkt var vid 10000…. Nu blev det stora köer vid målgången. Men Göta-joggen, som så småningom bytte namn till Karlstad Stadslopp är ännu mer än trettio år efter sin etablering, en ryggrad i föreningens verksamhet, som genererar ett betydande överskott vilket har stor betydelse för föreningens verksamhet!

 

38. Hela Karlstads egen Bläckis!

Nog förknippades han med Göta och bandyn, Lars ”Bläckis” Bäckström! Alltifrån den där gången 1952, då han som 17-åring hade följt med de 650, som från Karlstad åkte till Stockholm för att titta på SM-finalen i bandy. Göta förlorade foinalen med 1-0 mot Edsbyn. Men Bläckis var från den dagen en trogen Glötist! Han hann också med så mycket annat under sitt 65-åriga liv. Under gott och väl 40 år hade han ett finger med i de flesta nöjesarrangemangen i Karlstad. Given i gänget runt revykungar som Alvar Anil coch Morgan Larsson – och snart inbokad hos Lasse Karlsson i Maribergsskogen. Och generationer karlstadsungdomar lärde sig dansa på Ungdomsgården på Sundsta – det som nu är Seniorernas Hus…. Och det blev nostalgiträffar på Sandgrund, bokutgivning med bildrika utgåvor av en stor minnesskatt gör Bläckis till en av stadens kändisar från andra halvan av 1900-talet. Och vi götister minns honom som den alltid glade och varme Götasupportern, som under många år var spindeln i nätet hos Bandy-Göta!

Bandy Bläckis

37. Rekordmannen Almén

I Götas färger vann han NIO SM-guld, fem utomhus och fyra inomhus. Ja, inomhus kallades det då Riksmästerskap om man skall vara noga. Svenska rekord blev det utomhus, när han först tangerade Janne Dahlgrens 222, vilket han senare höjde med en centimeter. Inomhus blev hans bästa resultat 224 – då ännu så länge ett inofficiellt rekord.

Ett rekord som gav viss genklang satte han i december 1974 – i Örebros Idrottshus! Inför fullsatta läktare vid friidrottsskolans avslutning var det nämligen tävlingen i den nästan utdöda grenen stående höjd. Den var faktiskt olympisk en gång i tiden, sista gången var 1912. Och SM tävlade man om så sent som 1965. Den gången hade blott 18-årige Göran Fredriksson vunnit sin tredje titel i stående höjd med segerresultatet 166. Hans svenska rekord från året innan, 169, fick sig en rejäl knuff uppåt 1966, då volleybollspecialisten Sam Johansson hoppade hela 177 – vilket noterades som inofficiellt världsrekord. Ja, nu var det nära nog enbart i de nordiska länderna som grenen levde kvar. Och där i Örebros Idrottshus överträffade Rune rekordet inte bara en utan två gånger. Först 178 och därefter 180 cm – med luft!

Rune Almén höjdhopp

36. Brottning i Mariedal 8

Under en kort period, 1919-1923, hade Göta brottning på programmet. Träningen bedrevs i en källarlokal i Mariedal 8, där även boxarna höll till. Vid de första DM-tävlingarna för Värmland, vilka arrangerades i Karlstads Teater(!), vann götisterna fina framgångar med seger för bl a Oskar Gustafsson, som vann fjäderviktsklassen.

Och Göta kom att bli inspirationskälla och man kan nästan säga fadder för flera specialklubbar i olika idrotter. Och när brottningssektionen hos Göta ”somnade in” så uppstod BK Orion som solstadens specialklubb. Och dom kom att föra Karlstads brottarfana högt och skördade exceptionella framgångar vid Berlin-OS 1936, då Orions kämpar kom hem med olympiska medaljer i såväl guld som silver!

Brottning

Knut Fredriksson utkast

 

35. Favör-Fredrik

Han var ett etablerat världsnamn när han kom till Göta. Dalslänningen Knut Fredriksson hade redan året före sin debut i Göta-linnet, kastat över 80 meter. 1959 slog han till med mäktiga 82,96 en julidag på Nya Ullevi. Han utklassade såväl världsrekordhållaren Al Cantello som regerande olympiamästaren Egil Danielsen. Ett år senare snuddade han vid OS-brons – det fattades bara 24 centimeter fram till bronset och han var den ende av de sex finalisterna – jo, det vara bara sex som fick göra sex kast på den tiden – som lyckades överträffa 78 meter två gånger i finalen, men vad hjälpte det!

 

 

 

34. Annandagsbandy – fast nu i allsvenskan

Annandagen brukar förknippas med bandy. Och i Karlstad hade traditionen grundats med ”Tomtedansen” mellan Götas röda och Slottsbrons blå tomtar. I början spelades det som en vänskaplig upptakt inför den allsvenska säsongen, men så småningom kom det att bli en del av allsvenskan. Men Slottsbron försvann tidigast ner i divisionerna och snart följde Göta efter. Men 1979 fanns såväl Göta som Boltic i allsvenskan och visst blev det som en återuppväckt tomtedans på annandagen, där de båda Karlstads-lagen utkämpade en jämn drabbning. Matchen slutade 2 – 2 och det var sista gången som Göta hade häng på Boltic, som vid det laget etablerat sig som Sveriges bästa bandylag.

Göta-Boltic Tomtedansen 79 1

33. Tingvalla-Olympiaden

Strax efter Berlin-OS arrangerade Göta en stor friidrottsgala – Tingvalla-Olympiaden! Med massor av internationella storstjärnor i startfälten. Där fanns olymiasegraren i stavhopp, amerikanen Meadows. Stöck – den tyske världskastaren som vann spjut och tog brons i kula i Berlin och mycket populärt deltagande var amerikanen Albritton som vann höjdhoppet genom att bli förste man att klara 2 meter på Tingvalla. Han var den förste färgade idrottsmannen, som tävlade på Tingvalla. Glänsande tävlingar inför 4200 åskådare – men trots blev det ett ekonomiskt bakslag för Göta!

Tingvallaolympiaden 1936 presentation

32. Görslitet….

Ironman fanns ju på Hawaii – och det var under 1980-talet som triathlonvågen svepte över Sverige. Göta hakade på och arrangerade ”Görslitet” under några år. Och där gick simmomentet i Sundstatjärn – mitt inne i sta´n!

Görslitet -89

31. 293 SM-guld….

Under med än ett sekel har Göta framgångsrikt deltagit i tävlingar i allehanda idrotter – det är närmare 20 olika idrotter, som stått på programmet. Och framgångar har nåtts såväl på nationellt som internationellt plan. Genombrottet på nationell nivå kom vid SM-tävlingarna i friidrott 1918, då Göta hemförde fem guld! De historiska mästarna var Carl Johan ”Massa” Lind, som vann både slägga och vikt, Georg Högström som triumferade i stav och höjd och, slutligen, Svenna Runström som skuttade hem guldet i tresteg! Sedan dess har det runnit till och blivit – t o m april 2014 – hela 293 SM-tecken på seniornivå – och de inkluderar friidrottens inomhus-SM och d:o RM, vilka föregick SM. Lejonparten är tagna i friidrott, men bandyn ståtar med tre, curling tre, bowling två, triathlon två och bordtennis ett SM-tecken. Men det var friidrotten som lade grunden och visst är det ståtligt, ”Massa” Linds förnämliga prisbord, där SM- och DM-tecken är prydligt upplagda tillsammans med de båda OS-medaljerna från Atntwerpen, de fyra guldmedaljerna från öppna Engelska mästerskapen – som var en slags föregångare till Europamästerskapen – NWT:s guldmärke och mycket annat som den urstarke men godmodige Karlstads-polisen erövrade under sin långa aktiva karriär.

Massa Linds prisbord

30. Då gick Värmland man ur huse….

Bandyfebern grasserade i Värmland på 1930-talet! Allsvenskan, som då normalt bara bestod av sju omgångar – således tre eller fyra hemmamatcher på en hel säsong – var uppdelad i en norr- och en södergrupp och i södra serien härjade Göta och Slottsbron och var växelvis i final. På Strandvallen i lilla Slottsbron lockade derbyt 1935 hela 7196 betalande åskådare – inte illa i ett litet samhälle som bara hade 800 innevånare! Och i Karlstad ringlade sig köerna från Tingvalla ända bort till teatern. 1938 kunde man räkna in nästan 10000 åskådare – fast egentligen fick man inte ta in mer än 6300 enligt polistillståndet……… Och Boltic då?? Ja, de kom aldrig över 5000 åskådare vid någon allsvensk match under sin storhetsperiod!

Tingvalla lång kö, bandy -38

29. Världstvåa i tiokamp!

Lennart Hedmark häckpassage SM 1975

Lennart Hedmark var internationellt etablerad redan när han kom till Karlstad 1972. Han kom att utgöra ett mycket viktigt tillskott för Göta. Första året skulle krönas med München-OS, men en elakartad fotskada, uppkommen i en illa uppgrävd längdhoppsgrop grusade förhoppningarna. Året därpå kom leveranserna på löpande band och utmynnade i en andraplacering i ansedda facktidskriften Track & Field News världsranking för 1973! Lennart representerade Göta under fem år och hann under den perioden notera svenska rekord i såväl fem- som tiokamp, vinna sex SM-guld och nå en åttondeplats vid OS i Montreal. Men uppenbarligen var trivseln i Värmlandsmetropolen god, för efter avslutad karriär bar det åter till Karlstad. Arbete som idrottslärare kombinerades med ledarsysslan för svensk mångkamp under närmare femton år!

 

28. Ping-pong – så hette det i början!

1925 kom bordtennisen till Karlstad! Och Göta fanns på ena sidan bordet i den klubbmatch som anordnades mellan Göta och Karlstads Tennisklubb. Och spelplats var….Grand Hotel! Och kvinnligt deltagande fanns med – en mindre vanlig händelse i idrottssammanhang vid denna tid. Uppgifterna om namnen är delvis knapphändiga, men med viss möda återfinner vi från vänster Elmer Franzén (som senare var ordförande i Götas friidrott i ett par omgångar), Eric ”Pampen” Borgström (skaparen av Värmlandsbandyn), Gunnar ”Crona” Olsson (senare Europamästare i bowling), H. Johansson, Bergqvist, fru von Sydow, Inge Lindholm (olympier i tresteg och femkamp 1912 – då tävlande för IFK Karlstad), fröken Tjerneld, Berndt Linderholm och von Sydow!

Bordtennis introduktion Grand Hotell

27. Vilka tjejer!!!

Säsongerna 1979-1980 radade den här kvintetten upp SM-tecken! Enbart under dessa båda år bidrog Lotta Holmström, Eva Persson, Ann-Louise Skoglund, Helena Pihl och Maria Watz till FEMTON av föreningens SM-guld fördelade på åtta individuella och sju lagtitlar! Individuellt tog Lisa under 1979 fyra guld, Helena tre och Lotta ett. I stafetter och lag-sammanhang var Lisa och Lotta delaktiga i alla sju, medan Eva medverkade i sex, Helena fem och Maria i två av gulduppsättningarna!OS-kanditater2.80

26. Burväktare, lagledare och ordförandeSven.W.tränar

Han gjorde allsvensk bandydebut i ett lokalderby mot Göta – för Sven Wahlberg var sista utpost i Färjestad! Debuten slutade med ett brutet finger! Året därpå fanns han i tomtelaget. Och som aktiv hann han också att få dra på sig landslagströjan. Ledaregenskaperna förde honom tidigt till lagledarpositionen i Göta och han lotsade fram laget till två SM-finaler. Sven begåvades också med uppdraget att leda svenska bandylandslaget vid några tillfällen. Och som aktiv var det inte enbart målvaktsrollen i bandy han behärskade. När ishockeyn introducerades i Karlstad 1942 – en match mellan Göta och Slottsbron – var det Sven som vaktade ena kassen. Och som kanotist hann han i alla fall se ryggen på Gert Fredriksson några gånger. Men det är som ledare för Götas bandyskuta som Sven Wahlberg blev ett aktat namn inom svensk bandy!

 

25. Världsrekord på Tingvalla – men pyromanen fick helsidesrubriken!Dan Waern WR på 1000 m 1959

En härlig augustikväll 1959 på Tingvalla. Dan Waern i storform. Dan hade själv världsrekordet på 1000 meter och nu skulle det utsättas för en attack. Bästa tänkbara motstånd fanns på plats i form av Roger Moens, belgaren som hade världsrekordet på 800 meter. Waern var urstark – passerade 800 meter på 1.50 och flöt ifrån motståndarna och sprängde målsnöret efter 2.17,8 – världsrekord!!! Och som svenskt rekord står det sig än idag, 55 år senare!!!

På den tiden hade en sida i NWT sju spalter. Dan Waern fick rubrik och bild över fyra av spalterna – men högst upp och i helsidesformat fanns braskande nyhet om att staden drabbats av pyromandåd. Och under en dryg månad höll Karlstads-pyromanen hela staden i ett gastkramande grepp och först efter fler än 20 anlagda bränder – bland annat eldhärjades den ärevördiga restaurangen Stadsträdgården – kunde han gripas!

 

24. En missad straff från allsvenskan

På 1930-talet blomstrade handbollen i Göta. Största framgången kom 1937, då man i kval till allsvenskan först besegrade Boråslaget Frithjof med uddamålet. Nu väntade avgörande möte på bortaplan mot Fram från Jönköping. Vid ställningen 13-13 med blott tre minuter kav tilldömdes Göta ett straffkast. Men straffen brändes och luften gick ur Göta-laget och cdet blev Fram som kunde avgöra och ta den allsvenska platsen. Bilden visar en av Götas 30-talsuppställningar, laget som vann klubbens första DM 1935. Övre raden: Bengt Nauclér, Curt Hermansson och Sven Brodin. Mellanraden: Bosse Magnusson, Alf Erwald och Olle Hellgren. Nedre raden: Bertil Larsson, Knut Cerwin och Erik Andersson.

Av lagmedlemmarna blev Olle Hellgren och Erik Andersson mycket betydelsefulla ledare i föreningen. Olle främst inom bandyn, där han också var mångårig styrelseledamot i Svenska Bandyförbundet. För Erik var det i första hand friidrotten – men också ordförandeskap i huvudstyrelsen under en lång följd av år.

Handboll 1935 DM

23. Halva laget från GötaInge Nilsson

1946 var Europa märkt av kriget, men redan ett år efter fredsslutet arrangerades Europamästerskap i friidrott i Oslo. De svenska framgångarna var stora – inte undra på eftersom Sverige hade varit förskonade från krigets fasor. I stafetten 4×100 meter blev det klar svensk seger – och där bestod halva laget av götister! På andra sträckan sprang Inge Nilsson (bilden) och som ankare i laget fanns Stig Håkansson!

 

 

 

22. Sista guldet i bandy

1937 var det dags för det tredje – och sista – SM-tecknet i bandy. Skutskär besegrades med uddamålet på Stockholms Stadion och fem av grabbarna hade varit med om att hemföra alla tre titlarna: Russel, Parren, Jullen, Mål-Jonas och Erik Karlström! Laget: ”Parren” Alfredsson (blyg?), Roger Carlsson (som gjorde alla tre målen), Erik Karlström, ”Vicken” Eriksson, ”Pampens” ryggtavla, Russel Pettersson och Gunnar Sundström. Knästående: ”Jullen” Larsson, ”Gytten” Jonasson, ”Mål-Jonas” Jonasson, Gösta Löwgren och Herman Jonasson.

Bandy SM guld 1937 lagbild

21. Vår store olympier

Massa Lind

Carl Johan ”Massa” Lind hade gjort olympisk debut redan 1912 – då, som 29-åring, representerande IFK Karlstad hade han kommit femma i Solskensolympiadens släggkastning. När tränaren Martin Jansson kom till Karlstad 1917 betydde det nytändning för ”Massa” och en praktfull karriär kom att följa, nu i Götas färger. Ett SM-guld hade han sedan tidigare, men nu kom hela 16 ytterligare titlar att läggas till meriterna. 1920 bom han hem från OS i Antwerpen med två medaljer, silver i slägga och brons i vikt. Den olympiska sagan följdes upp med deltagande såväl 1924 som 1928. Några Europamästerskap fanns inte vid denna tid, men Engelska mästerskapen var öppna – och betraktades som EM. Här skördade ”Massa” sina största framgångar med fyra guld – och segern 1922 betydde också europarekord i slägga: 52,51 – det längsta kastet i världen det året! Som 49-åring erövrade han sin sista medalj i SM genom att bli trea, och året därpå firade han sin 50-årsdag som det anstår en släggkastningens gentleman: på Tingvalla och internationell tävling och seger med ett kast på 44 meter!

20. Mästare i curling

I slutet av 1950-talet, när curlingsporten fick konstfrusen bana på Färjestad, tog Göta upp curlingsporten. Med i gänget fanns två urgötister, som redan var Stora Grabbar och internationella medaljörer i sina ”ungdomssporter: Stig Håkansson var europamästare i friidrott – han ingick i guldlaget på 4×100 meter 1946 – och Roy Berglöf – han som under drygt två decennier hade personifierat Götabandyn och som 1957 tillsammans med landslaget hemförde VM-brons. Och 1968 kom belöningen för curlingsatsningen. Tillsammans med Kjell Grengmark och Sven Carlsson vann Stig och Roy SM-guld i curling! Här ses laget, tillsammans med Karlstads egen mr Curling, Lennart Hemmingsson (i mitten).

Curling SM-guld 1968

 

Stig Fallberg o KG Johnson-59

19. Svenske mästaren och underbarnet

Under 50-talet hörde han till landets främsta på långa häcken – och karriären kom att innefatta SM-guld på distansen, även om drömmen om OS 1956 gick i kras. I stället gled K-G Johnson mer över i tränarrollen och fick förtroendet att lotsa fram Stig Fallberg under hans ungdoms- och juniorår. Stig nådde redan det året han fyllde 16 år under 50 sekunder på 400 meter slätt som var hans specialitet. Det hann bli tre raka JSM-guld och flera seniorlandskamper för Stig innan han flyttade vidare till Södertälje.

 

 

18. SM-seger på hemmaplan

Efter stjärnsmällen i SM-finalen i bandy 1933 – det blev 1-11 mot IFK Upsala – fick Göta spela andrafiolen i Värmland det påföljande året. Men 1935 kom man tillbaka med besked – och ett nytt spelsystem. Och som kronan på verket spelades SM-finalen hemma på Tingvalla, där Västerås besegrades med klara 5-2. Och här tränger segerrusiga supportrar på efter finalfesten, där laget bestod av: Bengt ”Jullen” Larsson, Henry ”Putte” Widing, Russel Pettersson, Gunnar Sundström, Ragnar Carlsson, Alf ”Parren” Alfredsson, Viktor ”Vicken” Eriksson (senare Salde) och Kalle Karlström (reserv). Knästående: Gunnar ”Gytten Jonasson, Erik ”Mål-Jonas” Jonasson och Gösta ”Lövet” Löwgren.

Bandy SM guld 1935 lagbild

17. Guldsmeden från Huddinge

Inför säsongen 1990 kom han – tillsammans med blivande hustrun Monica Westén – till Karlstad och grep sig an uppgiften som chefstränare i Göta. Anders Rydén, med stort kunnande och en aldrig sinande energi, grep sig an arbetet på ett mycket framgångsrikt sätt, och under hans åttaåriga era i föreningen hemfördes inte mindre än 72 senior-SM-guld!! Det innebar föreningens framgångsrikaste period sett i ett historiskt perspektiv!

AndersRyden-1

16. Årsbarn med Göta

Såväl IF Göta som Gösta Andersson såg dagens ljus 1904. Och Gösta blev en hängiven och god cyklist – en sport han utövade med Ragnar Kjellin, Joel Johansson, David Bergström för att nämna några av de mer framstående. Och inför 100-årsjubileet 2004, så fanns fortfarande Gösta där och Lennart Fernqvist fick tillfälle att fotografera honom, när han glad visade upp sin cykeltavla, där han stolt står vid sin cykel iförd Götas tävlingsdräkt.

2004 fanns det dubbel anledning att fira 100 år – Både för IF Göta och Gösta Andersson!!!

Cykel Gösta Andersson 2004 1

15. Styrelse omkring 1908

Jodå, visst gick man till fotografen om man ville ha ett fint porträtt. Och det ville Götas styrelse ha. Oscar Starck hade just kommit till föreningen och tog över Fritz Svenssons roll som föreningens starke man. Det är Oscar som står till vänster och Fritz i mitten.

Och här poserar dom – några av de unga män, för detta var vid den tiden männens angelägenhet – som såg till att Göta rotade sig i tillvaron och som lade grunden till vad som kom att utvecklas till en av Sveriges främsta idrottsföreningar!

Götastyrelse omkr 1908

14. Sandbäckstjärn – en idrottshistorisk arena

Den ligger där, idyllisk och trolsk – norr om Regementets Idrottsplats. Och där har spelats bandy, stor bandy! Med jättepublik! När lilla Slottsbron gick till SM-final i bandy 1934 nådde man, på Stockholms Stadion, oavgjort mot regerande mästarna IFK Upsala, som året innan hade besegrat IF Göta med förkrossande 11-1 i finalen! Men nu var det det oavgjort mot det andra Värmlandslaget – och det stod sig efter förlängning. Ingen ”sudden death” eller ”golden goal” på den tiden. Omspel skulle ske påföljande helg. Men isen på Stadion hann smälta och i hast förflyttades matchen till lilla Sandbäckstjärn. Och runt tjärnet samlades 8660 betalande åskådare – och därutöver ytterligare några tusen, som sprängde de provisoriska avspärrningarna. Till värmlänningarnas hänförelse utklassade Slottsbron sina motståndare med 6-0! Fem år senare fick Sandbäckstjärn förnyat förtroende som storarena när det rådde isbrist på annat håll. Nu var det landskamp mellan Sverige och Finland – och den kom att spelas på ett uppsågat, jättelikt isflak på Sandbäckstjärn. Uppsågat?? Ja, för att få bort det vatten, som samlats på isen tog man till den drastiska åtgärden att såga ut en rektangel – och si, med ett mäktigt slurp lyfte sig isflaket och erbjöd spelbar is!

Och fortfarande in på 1960-talet, innan konstisen på Tingvalla Isstadion kunde besegra milda vintrar, kunde det hända att matcher genomfördes på Sandbäckstjärn – som den på bilden, där Tomtedansen – den traditionella annandagsmatchen mellan Göta och Slottsbron i hast fick flyttas till den högt kvalificerade reservarenan – och det året var 1951!

Tomtedansen- 1951

 

13. DemontränarenGötagalan Ulf Karlsson nr1

När Göta fyllde 100 år kom erkännandet. Ulf medgav att han var bigamist. Hustru Cia ryggade till och flera började skruva på sig – men när Ulf berättade att den andra frun hette Göta och att det var en kärlek som hållit i sig sedan tidiga tonåren spreds leenden över allas läppar! Ulf Karlsson är som få andra förknippad med Göta och friidrotten. Efter en god karriär som aktiv som innehöll SM-silver i mångkamp – ja, även guld om man räknar in militär femkamp – blev det tidig tränarkarriär med uppstart av Friidrottsskolan 1972. Och ur en av de första kullarna kom den kanske mest framgångsrika av det hundratal adepter som fört fram till landslagsuppdrag: Ann-Louise Skoglund. Att karriären också kom att innefatta förbundskaptensuppdrag med exempellösa framgångar och de mest prestigefyllda utmärkelser en svensk idrottsledare kan få – ja, det var bara en logisk följd av en magnifik livsgärning!

 

12. Första anmälan i det första Vasaloppet

När det första Vasaloppet skulle arrangeras 1922, var det en götist som var snabbast – att anmäla sig! Carl Emmanuel ”Gubben” Berg står för evigt som den allra förste. Han kämpade redligen, men nådde blygsam placering och så här berättade han själv om det första Vasaloppet:

Det var 1922 då jag hade klarat mig ganska hyggligt under säsongen och alla voro på mig att jag skulle resa till Vasaloppet. Jag tyckte emellertid att det blev för dyrbart, men då satte man omedelbart igång med insamling och denna gick så bra, att det blev pengar även till resan för Eliesson. Det blev en hård tävling, ty det var 20 grader kallt och kornsnö i början. Till första kontrollen kom jag bland de främsta men sedan blev det snöglopp och isbark på skidorna och detta fick jag åka med, då jag inte hade någon valla med. Det var emellertid roligt, att kamraterna voro så entusiastiska för att jag skulle försöka mig på Vasaloppet.

”Gubben” Berg

Skidor Carl Emmanuel Berg

11. Hedersordförande 3 – Lennart Pettersson

I mitten av 1960-talet gjorde han entré i Götas styrelse. Och 1968 var det dags för stora klivet när han mer eller mindre lurade Milovan Jovancic till Karlstad. Lennart Pettersson hade anammat rådet han fått som nytillträdd ordförande i föreningen : ”Rädda gossar kysser inga vackra flickor!” Utvecklingen gick i stabil marschtakt och efter några år kunde Göta återetablera sig som en av Sveriges främsta friidrottsklubbar. Likt en upplyst despot styrde han Göta-skutan i sann skendemokratisk anda och med ständig omsorg om föreningens bästa, såväl idrottsligt som ekonomiskt!

Lennart Pettersson 1

10. Bandybröder

De var något av en ryggrad i Göta under storhetstiden – de tre bröderna Jonasson: Herman, Gytten och Erik. Alla tre med landslagsmeriter som högklassiga försvarsspelare – och alla tre fick Svenska Bandyförbundets främsta utmärkelse för insatser som spelare: Stor Grabb!

Herman Gytten o Erik Jonasson

9. Hitlurad av driftig kapten

Han kom till Sverige från en uppburen post som tränare i Röda Stjärnan i Belgrad. Själv tidigare landslagssprinter och nu välrenommerad coach föll han för Lennart Petterssons locktoner. Och han hade knappt hunnit kliva av tåget så fördes han till Sundsta, där föreningens aktiva, i spänd förväntan, fanns samlade för att möta sin nye tränare. Milovan Jovancic funderade mer än en gång på att återvända hem – men som tur var stannade han och hans gärning lade grunden för en ny storhetsperiod för Göta!

Milovan Jovancic Sundsta-68

8. Allsvenskan tur & retur

För att kunna misslyckas i allsvenska måste man först lyckas med att ta sig upp i allsvenskan! Det kanske är det mest positiva man kan säga om ishockeyns historia för Götas vidkommande. Och det blev ett gästspel i högsta divisionen 1944/45, men den kan sammanfattas med 10 förluster på 10 spelade matcher och den föga smickrande målskillnaden 24 – 101! Oc h på bilden är det Hammarby som är på besök på Tingvalla – men inte blev det något platt fall för grabbarna från Söder!

Ishockey allsvensk match m Hammarby
Eric Borgström

 

7. Hedersordförande 2 – Eric ”Pampen” Borgström

”Pampen” kom in i Göta redan i tidiga tonåren. Nådde god nivå i friidrott, med kula och spjut som bästa grenar, men det var som dynamisk ledare för bandyn han nådde sina stora framgångar, där han förde Göta till 3 mästartecken och ytterligare 2 finaler under 1930-talet. Och som lagledare för bandylandslaget 1929-1940 kunde han uppvisa en svårslagen svit: 10 matcher utan förlust!

 

 

 

 

 

6. Första mästarelvan

Efter förlust med uddamålet i SM-finalen i bandy 1931 – trots en massiv supporterskara med Zarah Leander och Fridolf Rhudin som hejklacksledare – så kröntes 1932 med framgång. Götas första mästarelva fångades av ST:s skicklige karikatyrtecknare, Walter Nyström:

Eric ”Pampen” Borgström, Erik ”Mål-Jonas” Jonasson, Axel ”Klang” Sandell, John Lerin, Pellen Pettersson, Bernhard Lörner, Russel Pettersson, Bengt ”Jullen” Larsson, Erik Karlström, Henry ”Putte” Widing”, Kalle Karlström och Alf ”Parren” Alfredsson.

Bandy SM-guld 1932 karikatyr ver 3

Th Olsson o Martin Jansson

 

 

5. Förste landslagsmannen och förste tränaren

Nog tänkte Svenska Idrottsförbundets nyblivne ordförande, Sven Låftman, på sitt kära idrotts-Karlstads framtid, när rikstränaren Martin Jansson placerades i Solstaden. Och här står han med Götas förste landslagsman, diskuskastaren Th Olsson. 1918 förde Martin sina Karlstadsadepter till episka framgångar vid SM på Stadion!

 

 

 

Götamärket

 

4. Värmlandsörnen i nedslag i ett lagerkransat ”G”

Det var först 1919, på vintern, som IF Göta fick sitt klubbmärke. Då satt, på Smedbergs konditori, tre glada ynglingar över en rykande varm arrakstoddy och skapade dess utformning. Konditorns son, den konstnärligt begåvade Isidor Smedberg, var det som tillsammans med smakråden ”Pampen” Borgström och ”Svenna” Runström. Och så kom vårt klassiska  klubbmärke att uppstå! Och den allra första klubbnålen finns här på bild.

Till Götas 60-årsjubileum, 1964, hade konstnären – och i sin ungdom cyklist i IF Göta – Walter Kåstad på ”Pampens” uppdrag format Göta-symbolen i handhamrad koppar uppsatt på röd sammet. ”Pampen” och Walter ses här överlämna skölden till Götas dåvarande ordförande, Bosse Ericson.

Götaskölden E Borgström Walter Kåstad Bosse Ericson

 

Oscar Starck

3. Hedersordförande 1 – Oscar Starck

Han kom till Karlstad från Örebro 1906. Och han representerade först IFK Karlstad – med den äran! Silver vid SM hemma i Karlstad 1907 i stafett 4×100 meter med bl a Sven Låftman i laget. Men redan året därpå blev det IF Göta och som sig bör blev han som kom att svinga ordförandeklubban i föreningen i 20 år också dess förste distriktsmästare. Titeln kom på 100 meter. Han hann också med att medverka i Värmlands Idrottsförbunds styrelse 1909-1945 och var Värmlands Fotbollsförbunds förste ordförande 1916 – och naturligtvis en av de allra första värmlänningarna, som kom att hedras med RF:s förtjänsttecken i guld!

 

 

Bandy-1918

2. Bandylaget 1918

Även om fotbollen och friidrotten var de idrotter som var, med från första början så kom bandyn in redan under det första decenniet. DM-final nåddes 1915, med storstryk mot glasblåsarna från Liljedal – men redan året därpå bärgades det första DM-tecknet. Och i 1918 års lag ser vi från vänster stående: Harald Bäckman, Bernhard Larsson-Lörner, Karl ”Bartel” Nygren, Erik Danielsson, Eric ”Pampen” Borgström, Agaton Borgström, Gösta Frisell och Allan Winberg. Knästående från vänster: ”Lill-Erik” Jansson, Axel Nyberg och ”Ludde” Björklund.

 

Stig Sandberg o Gunnar Sjögren

1. I begynnelsen

Hösten 1904 föddes Göta – och tänka sig! 1974, inför 70-årsjubileet, fanns fortfarande två av stiftarna, tillika första styrelseledamöterna kvar i livet! Och här sitter dom, Stig Sandberg, Götas förste ordförande, och Gunnar Sjögren som den där septemberdagen 1904 var med om att klubba in Göta i verkligheten!

 

 

 

 

Crona – strike både som sekreterare och bowlare

Som nittonåring blev han vald till sekreterare i Göta. Det var 1919 och föreningen hade just blivit tilldelade arrangörskapet för det årets SM-tävlingar i friidrott. Och dessutom var byggandet av Tingvalla på väg. Gunnar ”Crona” Olsson – född i Karlskrona, därav smeknamnet –  fick en het start på sitt styrelseengagemang i Göta. Han kom att tillhöra ”exekutiven” – övriga var självklart ordföranden Oscar Starck och ”Pampen” Borgström. Tillsammans slet trion ont för att ro mästerskapet i hamn organisatoriskt. Och den unge ”Crona” var en entusiastisk, glad och kunnig arbetsmyra. Han hann dessutom medverka i Götas lag på stafett 4×100 meter under mästerskapen och där tillkämpa sig bronsmedaljen!

 

Hans känsla för humor kom då och då att avspegla sig i protokollskrivandet. Det var ju annars en mycket formell och hårt reglerad uppgift – dokumenten skulle ju redovisas för medlemmarna och arkiveras för eftervärlden. Men vad sägs om följande protokollsutdrag från styrelsemötet 23 mars 1920:

”På grund av att föreningen ej disponerar någon verkligt sakkunnig fackman, föreslogs, att man skulle anhålla hos stadsfiskal Nelson, att denne skulle gå domare såsom varande förståsigpåare, vad angående de mera komplicerade brotten!”

Inget beslut. Då skämtsamheten påpekades vid påföljande sammanträde lovades bot och bättring, vilket gav ett totalt omärkbart resultat!

 

Som aktiv nådde han de största framgångarna inom bowlingsporten., där han var Göta-bowlingens tongivande spelare på 1930-talet med flertalet landslagsuppdrag. 1937  uppnåddes en av höjdpunkterna, då han, tillsammans med Henrik Ohlsson, Georg Johansson, John Hallgren och Gösta Genander, på hemmaplan i Karlstad hemförde Götas första SM-tecken i bowling genom segern i femmannalag! Året därpå satte han ”Cronan” på verket: Europamästare i åttamannalag tillika fyra i den individuella tävlingen!